COOLA COLLIES

131. CIA från sorsele hälsar

2012-01-09T10:41:00.003+01:00

Cia uppe på Nalovaardo...

130. GOTT NYTT ÅR!

2012-01-01T02:02:00.012+01:00

Puss my Lady

Oppps, vad har hon nu hittat på...?

Du var ovanligt snygg i den där hatten, Sune

Näe du Doris, det är mitt dricka...

Jag tror vi vart lite i hatten...

Du, var det verkligen alkoholfritt ?

GOTT NYTT ÅR!

129. Hoppas ni alla COOLA COLLIEDIGGARE haft en fin julhelg!

2011-12-27T21:50:00.005+01:00

Vi, Doris, Sune och Viviane hoppas att ni alla COOLA COLLIEDIGGARE har haft en riktigt fin julhelg!

128. HUNDVÄDER

2011-12-03T22:27:00.003+01:00

När vinden tjuter utanför och snön faller ner är det skönt att ligga inne i stugvärmen tillsammans....

127. GRATTIS du 5000:e besökare!

2011-11-30T11:32:00.003+01:00

Grattis till dig som var besökare nr 5000 på vår blogg! Så roligt! Hör av dig med uppgifter enl förra inlägget om du tror att det är du. Då kommer det en liten present på posten.

Tack även alla ni andra som följt med oss i alla öden och äventyr i 2,5 år och våra valpars resa ut i stora världen...<3<3<3

126. HALLÅ DÄR!

2011-11-29T13:51:00.004+01:00

OM DU TROR ATT DU ÄR INLOGGAD SOM NR 5 000 SÅ HÖR AV DIG MED DIN IP-ADRESS plus NAMN och ADRESS TILL OSS (under Kommentar- jag lägger inte ut den) och SÅ EXAKT TIDPUNKT SOM DU KAN NÄR DU LOGGADE IN. VÅR MAMMA TROR NÄMLIGEN ATT HON KAN SE PÅ LOGGEN VILKET IP SOM ÄR NR 5000. I SÅ FALL KOMMER DET EN LITEN PRESENT PÅ POSTEN....KRAM&TASS FRÅN DORIS & SUNE

125. SONJA...-våran sobla tjej

2011-11-22T22:59:00.001+01:00

Ett par purfärska bilder på en av våra "goa vappar", vår stora tjusiga tjej SONJA, som gör livet i LULEÅ osäkert...:-)

124. GOS...

2011-11-22T22:45:00.001+01:00

Det här är bilder på när vi på helger fått ligga i "mammas" säng om vi bad om det fint. Nu kan det vara så att "mamma" har fått allergisk astma utlöst av oss..:-((( så vi får endast vara i vardagsrummet och köket....men det gör inget, huvudsaken mamma inte blir sjukare...

123. OKTOBERBILDER

2011-11-02T22:45:00.004+01:00

122. SOVDAX

2011-10-19T14:56:00.002+02:00

121. KVÄLLSTRÄNING

2011-10-06T23:18:00.000+02:00

Nu hinner det bli mörkt till träningsdax,..men vad gör väl det, godiset smakar lika bra ändå? Vi kör mycket Parträning, det är skoj, man får skärpa sig och lyssna extra noga..

120. Sommar..

2011-09-22T10:30:00.000+02:00

Två på en brygga

Oopps,...

Lillbrorsan BO

Skoj i Paradiset

2011-09-22T10:29:00.001+02:00

119. TRATTISJAKT...

2011-08-18T09:54:00.004+02:00

Akten er i skogen för nu kommer jag och jagar trattkantareller....

118. Hundar och bad och semester...

2011-08-09T12:43:00.023+02:00

117. SEMESTER HOS SOFIA

2011-08-07T22:52:00.001+02:00

116. GLAD MIDSOMMAR alla coola colliediggare önskar vi

2011-06-24T20:04:00.013+02:00

115. BLANDAD KOMPOTT FRÅN APRIL

2011-04-26T15:36:00.022+02:00

117. HIPP HIPP HURRA ALLA VÅRA 2 -ÅRINGAR IDAG!

2011-03-04T09:56:00.005+01:00

IDAG VILL VI GRATULERA ER ALLA 7 GOKNULAR PÅ ER ANDRA FÖDELSEDAG! HOPPAS NI FÅR EN RIKTIG SMARRIG LEVERPASTEJTÅRTA OCH EN EXTRA SPÄNNANDE DAG IDAG!

Tassar & bus

från

mamma Doris & pappa Sune

116. Dagen efter........

2011-02-15T11:18:00.003+01:00

......Alla Hjärtans Dag vill vi säga att vi tänkte på er alla goa stora hjärtan vi känner!

Tass&Kram

från oss 3

115. COLLA HUR COOLA VI SER UT..........

2011-02-06T22:21:00.025+01:00

d & s:
Jo, nu har vi kommit hem från 2 veckors "semester" söderut igen. Och se hur konstiga vi såg ut där nere i Södermanland. Undrar om det är den friska luften.... :- )
Å ibland hade vi ju så bråttom att ha skoj så bara svansarna kom mé på fotot. Det du!

Och vill du titta på mammas syster MajBritts hus i Sörmland som ska säljas (se Hemnet, Södermanland, Gnesta, Torsåker Löten 1:4)

Förresten, semester å semester, det blev fullt jobb där oxå. Fullt upp att hålla chasa bort alla rävar och katter som gjorde intrång på gården. Däremellan tog vi flera timmars långpromenader med Boss, hans syster och mamma. Och hans matte Birgitta förstås. Jättetrevliga promenadvägar med massor av nya dofter.

114. MER SNÖBUS......

2011-01-23T20:38:00.040+01:00

D & S:

ÅHHH, NU SNÖAR DET VARJE DAG...HURRA, HURRA!

KOLLA BARA SÅ KUL VI HAR...

114. SNÖBUS

2011-01-09T20:50:00.021+01:00

Doris & Sune:

Medan mamma skottar snö så passar vi på att busa i alla dessa snömassor......har Du gjort några snö-hundänglar......?

113. S U N E och Strömshoms Djursjukhus....................

2011-01-05T21:43:00.014+01:00

Hej! Det e Sune som skriver. Jag har här något riktigt roligt att berätta, som jag lovade på nyårsafton. Nyårslöften, ni vet hur det brukar va med dom.....Men jag tycker jag har skälig anledning till dröjsmålet.

Vi skulle ju åka hem den 1:a januari egentligen. Det det dröjde längre innan vi kom iväg. Dels p g a vädret men även på p g a andra orsaker. Dorran och jag skulle packa in våra saker i bilen. Sovmaddrasser, filtar, leksaker, koppel, reflexvästar för varma dagar och ullfodrade reflexvästar för riktigt kalla dagar, mediciner (jag har i alla mina tjusiga hopp gjort illa en av mina sporrar på höger framben), mm, och sist men inte minst, en hel säck Standardt E (det lågkolhydratiga hundkrubbet, ni vet). Vi e ju inte världens mest organsiserade par heller....så det tog lite tid för oss. Men jag hoppas ni har överseende med min tidsoptimism.

Jo nyheten e att jag i mellandagarna var på utredning på Strömsholms Djursjukhus minsann, i dagarna två.

Första dagen fick jag träffa veterinär Linda som tog blodprov, lyssnade länge, länge på mitt hjärta, jag fick stå på en hög bänk och bli klämd på (inte alls tokigt faktiskt...), vet Nils kollade mina ögon, -igen, mm. Och det var fullt med snyggisar (och så killar förstås) där i väntrummet, må ni tro. Olika färger, olika stora, olika pälsar, olika sinnelag, olika känslor och olika lukter...feromoner heter det visst...Urspännande! En del av hundarna var rädda, några coola (som jag), några hade ont, några haltade.

Andra dagen fick vi starta supertidigt från där vi då bodde, två timmars resa igen i mörkret. Vi skulle skrivas in vid halv 8 på morgonen!! Ingen mat -igen! Och den dagen fick jag vara där inne ensam, utan mamma. Det gjorde mig ingenting, man e väl en cool collie.........Jag blev sövd, och det var däremot lite läskigt må jag säga. Men alla var så snälla och gulliga med mig. De gjorde en magnetröntgen på min hjärna. Mamma gick utanför och rullade tummarna och drack massssssor med kaffe, gissar jag. (Hon brukar dricka kopp efter kopp när hon e orolig). Inge bra. Jag har sagt till henne, men tror du att hon lyssnar.

Sent på eftermiddagen väcktes jag från sövningen.....lite läskigt det oxå faktiskt, ganska yr i luvan var jag. Se på bilderna. Men vad spelade det för roll, mamma blev jätteglad sedan hon pratat med min röntgenveterinär. INGENTING fanns vare sig i mitt huvud eller någon annan stans som kunde tyda på något fel. Jag är förmodligen superfrisk.......

Nästa vecka ska vi få hela slutresultatet och vi får tillsammans med vet Linda fundera över om det är någon idé att fortsätta utredningen på mig. Jag återkommer då.

Bilderna här är från Strömsholmsbesöket och sista bilderna är när jag på lite vingliga fyra ben kommer ut till mamma sista dagen...

Nu vill jag och min familj önska er en riktigt fin och rolig Trettondagshelg med många hund-snö-änglar och gott krubb!

Sune

112. GOTT NYTT ÅR ALLA COOLA COLLIEDIGGARE!

2010-12-31T23:51:00.003+01:00

Vi har det nya årets allra bästa nyhet....kolla in oss i morgon!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar vi er alla!

Kramotass

Doris,
Sune,
&
Viviane

Vi ser bakåt mot det gamla året....

och...

ser framåt mot det nya .....

111. Lååång tid har förflutit...

2010-12-18T11:52:00.005+01:00

Hej alla coola colliediggare. Det e vi, Sune och jag, Doris, som är här. Äntligen. Vi har haft så mycket att stå i sen sist att vi inte hunnit med bloggen. Hör bara:

Hemma har vi lagt nytt golv ( ! ) i nästan hela övervåningen. Ja, inte vi, vi har fått hjälp naturligtvis. Vi hade lite problem med vissa sågvinklar.

Och så har vi låtit göra ett nytt litet fint rum mot vägen så att vi kan kolla vilka kompisar som går utanför. Hela huset har mer än ett halvår varit fullt av flyttlådor där vi klämt in oss. Mysigt var det. Fast dammigt och sågspån överallt....

Och så har vi målat om huset. Gissa vilken färg? I somras fick vi besök av lilla söta SOFIA och hennes mamma LINA. Samtidigt kom rolige bollkastande WOLLE och hälsade på och vi förevigades med dem.

Vi har åkt bil söderut till värmen flera gånger. Fått fästingar. Förstås.

Vi har upptäckt en jättegod växt som växer på kullen bakom huset. Men vi vet inte vad den heter. Är det någon som vet så kom väldans gärna med förslag. Den är antagligen inte så giftig...vi har ätit massor. Den är så himla god!

Jag, Doris, har låtit kastrera mig. Allt har gått bra. Vår husveterinär Maria hjälpte mig. Förstås! Det känns bara bra. Jag fäller mindre med hår, säger mamma. Och jag blir inte lika irriterad på Sune (bitchig, kallade mamma det, ska hon säga!) som jag blev förut. Trodde jämt att han skulle ta all mat från mig. Fast visst kan jag säga ifrån på skarpen fortfarande, någon "mes" har jag absolut inte blivit...tro inte det.

Så inga fler valpar för min del. Trots att det var en rolig tid alla ungarna. Nu har jag ju i alla fall fått uppleva hur det är att ha 8 st livliga krabater att sköta om. Samtidigt.

Vi har varit ute ganska mycket med våra närmaste kompisar, MULLE och HERO och BOSSE förstås. Vi har fått en ny kompis, BOSS. Han är en stilig kille, en aprikosfärgad storpudel, bor i Södermanland med sin matte Birgitta och husse Lennart. Sune och Boss fann varandra direkt. Jag var lite blyg första gångerna, men nu leker jag med. Han är t o m större än Sune. Och så tjusig!

Vår "moster MajBritt" har varit svårt sjuk i 8 månader, vilket oxå gjort att vi fått åka en hel del bil. Mååånga mil. Fram-och-tillbaka....Men åka bil är bland det roligaste vi vet så det har funkat för vår del, men mamma har inte varken haft tid eller ork att skriva här, hälsar hon.

Nu ska vi åka söderut och följa med mamma på begravning av sin syster MajBritt, som var med om en otäck trafikolycka i påskas. Vi blir nog borta ett bra tag, det är mycket att ordna med där. Och vi bor ju så långt bort från hennes hus. Så det blir en lite sorglig jul.....

Hej så länge!

Och

GOD JUL önskar vi er alla!

Doris & Sune

110. GLAD MIDSOMMAR ALLA GLADA COOLA COLLIESDIGGARE!

2010-06-25T21:54:00.008+02:00

EN RIKIGT, RIKTIGT GLAD MIDSOMMARHELG önskar vi er alla Coola Colliesdiggare!
Kramotass från Doris & Sune

109. Litet fotogalleri våren 2010

2010-06-25T10:42:00.023+02:00

108. MÄRKLIGA SAKER HÄNDA....

2010-05-22T20:21:00.003+02:00

Doris & Sune i Stockholm efter röntgen.

Viviane:

Nu har undret skett...eller tänk om det inte är ett under. Tänk om det är en vanlig felkälla som kan få förödande konsekvenser för varje hundägare och i synnerhet en seriös uppfödare. Och konsekvenser för HUR du kan träna din hund, OM du kan träna, mm. Konskevenser för er valpköpare, som i detta fall.

Utan tips från Susanne, STORT TACK, SUSANNE!, hade jag inte vetat att veterinärer i Sverige använder bedövningsmedel vid ledröntgen som gör att resultatet kan bli totalt missvisande. Det kan även vara så att alla råd ("spelar ingen roll hur lång tid efter valpningen när man röntgar" till "ingen idé att omröntga Doris.., m fl) jag fick av såväl SSK som SCK och SBHK antingen inte var riktigt genomtänkta, brist på kunskap eller bara slarvigt utslängda för att fortsätta "knäppa mig på näsan" . Jag som "parat en sådan ung tik......med flit....". Jag vill ju inte tro att professionellt folk inom etablissemanget gissar och straffar... att privatperoner gissar friskt det är en annan historia. Men, att det var en tjyvparning, trots flera förhindrande åtgärder, det var inget man lyssnade på. Det fanns människor med olika personliga svårigheter som var in här på Bloggen och skrev kommentarer, kommentarer som skulle gjort att de fått skämmas, varför jag inte la ut dem. Ja, man ska helst vara gjord av stål för att klara sig genom de skärseldar jag genomgick för ett år sedan. Vilket jag inte var....

Dock, planenligt tog jag kontakt med vet. Lars Audell i Upplands Väsby i vintras och lät göra en omröntgen på Doris i slutet på april i år. Ungefär en måndad senare (!) damp resultatet äntligen ner i brevlådan (efter en del telefonsamtal och efterforskningar framkom att man inte hade sett inbetalningen (lätt att bli paranoid, så säg...) ). Och gissa om jag blev glad: B på båda höfterna.

Nu återstår endast en kamp till i denna tjyvparning. Jag tror du vet vilken. Återkommer i den frågan.

Nu återstår dock den stora sorgen att inte kunna ta några fler valpar efter Doris. Det var ju en fin avelstik jag önskade och planerade för. Denna underbara, fantastiska hund, som skulle kunna gå hur långt som helst. Och som var en sådan otroligt duktig liten valpmamma för sina 8 små, tots sin unga ålder. Känns lite snopet och sorgligt.

Nu har jag definitivt bestämt att inte tävla med mina hundar...vi tränar som vanligt på hemmaplan, och lite andra träningsmoment, men tävling blir det inte.

Such is life.

Jag är ändå så oerhört lycklig att ha min lilla härliga Doris.

107. OBS! Giftigt med CHOKLAD...

2010-05-22T20:20:00.007+02:00

DORIS:
Hej alla ni som ääälskar allt som går att äta! Oavsett om det är pannkakor, gräs, vitkål, hästskit eller...just det choklad.

En dag hittade jag en stor mysig prasselpåse liggandes på mammas säng. Dit får jag inte gå men det luktade så spännande och ljuvligt gott så jag kunde bara inte låta bli. Det VAR gott, kan jag säga. Och påsen var öppen bara en liten, liten flik, men det grejade ju jag, nosfärdig som jag är... Den var nästan full.
Eftersom jag gärna vill att mamma ska tycka jag är duktig så städade jag naturligtvis efter mig och bar bort påsen till sophinken, men si då gick det inte som jag tänkte mig. Mamma stod där och fick syn på mig och påsen och blev riktigt förskräcklligt upprörd. Det tog en stund innan jag förstod att jag gjort något fel( jag som tyckte jag varit duktig) och inte bara fel utan något FARLIGT! Jag hade ätit choklad, vilket är SÅ farligt för hundar, sa mamma, många har dött, bl a pga tebrominet i chokladen. Kolla på länken här:
http://www.giftinformation.se/article.asp?CategoryID=6840

Det finns även andra ämnen som kan var livshotande för hundar:
http://www.styrnas.se/smf/index.php?topic=2191.0

Hur det gick för mig? Jo, bra. Jag hade tur, sa mamma. Oopps...

Så var nu rädda om er allesammans!

106. PÅSKPRESENT-YRVÄDRET DANSADE IN...........

2010-04-04T21:05:00.018+02:00

Doris & Sune:
Idag fick vi en riktig, riktig läcker påsk -överraskning ! Vem kom om inte våran lill-Iska (Betty Boopan) dansandes in på gården...med sin matte Mariah och husse Stefan. Småmattarna var hemma hos mormor... Jag, Doris, lyckades lite bättre än häromdagen, men det liksom kliar i mig att jag vill lära flickorna mina att "hålla sig på mattan", om ni förstår vad jag menar. Mamma var riktigt sträng med mig och jag lyssnade faktiskt. Fick beröm t o m , förstår ni...Men jag fattar nu att Iska blev lite orolig av min stränghet...å det var inte riktigt min mening. F´låt. Men det är bra att jag får träna, jag lär mig nog jag me så småningom att veta var gränsen går. Tror ni inte?
Jag, Doris, fick lära mig en ny sak om mig själv: 1 sak (läs EN endaste) jag inte gillar i matväg, råa champisar, det är det enda hittils jag inte äter. Även ISKA och SUNE rynkade nosen åt detta konstiga.

Nu ska vi kolla lite bilder. Vi tycker förstås Iska är en cool dotter...(som alla andra...), slank och pigg och vaken och "på bettet" hela tiden att vilja lära sig nya saker. Så hennes matte har fullt upp, det fattar vi....I veckan nu börjar de Allmänlydnad I, jisses vad coolt. Kolla sista bilden när Iska sjunger. Och när jag, Doris, och Mariah pussas. Jag ääälskar att pussas.....Håll till godo....
PS Idag såg vi koltrast och tofsvipor...VÅREN e på väg! DS

105. GLAD PÅSK !

2010-04-03T14:15:00.007+02:00

EN GLAD PÅSK ÖNSKAR VI ER ALLA!

Kramotass

Doris & Sune & Viviane

104. ÄNTLIGEN!

2010-03-30T09:13:00.027+02:00

Doris & Sune:
Förra söndagen fick vi fint besök må ni tro. KELU, vår sistfödda flicka, kom äntligen och hälsade på oss med matte LENA och husse ANDERS. Oj, så roligt! Hennes två systrar fick stanna hemma den här gången.
Vi har inte sett henne sedan hon flyttade till sitt nya hem i Brunflo. Men allra först var vi lite osäkra på om det verkligen var "Flash". Så, jag, Doris, var tvungen att kolla henne extra noga...För att vara ärlig så passade jag oxå på att fostra henne lite till, tyckte att det var bättre att förekomma än förekommas. Ifall hon skulle uppvisa tonåringars vanliga obstinata stil. Hmmm. Mamma gav mig bannor i enrum efteråt. Hon tyckte jag var onödigt sträng och talade om att man ska vara fast OCH vänlig med sina barn och vänner. Jo, jo, jag fattar väl det, men min instinkt säger mig att jag fortfarande är mamma och att barnen behöver lära sig ödmjukhet inför vuxna,....hmmm, men jag ska tänka mig för nästa gång. Jag vill ju var en snäll och rolig mamma så att de oftare kommer och hälsar på.
Öhh, öhh, och jag, Sune, jag tar inte så hårt på det där med fostran. Jag gillar bara läget...huvudsaken man har kul ihop, får kampa med ett rep, leka med en boll, eller leka tafatt eller tittut, DET är skoj...
Hur som helst, vi busade i backen i snön, och det var jätteskojigt. De tvåbenta fikade i solen denna vackra underbara dag.
Nästa dag kom Kelu´s husse och fixade våran innetrapp, för han är "storfixare" , nej, inte "storfiskare", vad DET nu är...hur som helst så är trappan sååå fin och stadig att gå i nu. Vi lägger ut hans hemsida som en länk om någon skulle få för sig att göra ny gräsmatta, bygga ett trädäck , koja i trädet eller.....vad ni nu kan hitta på att göra för skoj till sommaren.
Ha´re gott alla coola colliesdiggare!

103. Den som väntar på nåt gott....nu kommer jag, MUSSE! Kolla inlägg 100!

2010-03-14T19:11:00.015+01:00

102. ALEX ! Vi tänker extra på dig och din familj idag!

2010-03-04T21:22:00.008+01:00

Hej!

Vi vill oxå gärna skicka en hälsning från oss i Torvalla By, Jämtland;

GRATTIS UNDERBARA COOLA-COLLIES PÅ 1-ÅRSDAGEN!!!

Hos oss går livet sin gilla gång, det har varit en mycket kall, mörk, snörik vinter, men nu är det härligt, o vi hoppas det håller i sig nästa vecka när vi åker till Björnrike på sportlov! Blir spännande att ta med Pascha dit, till hotell, liftar, skidor och backar, hittills har vi bara testat drag med sparken, vilket dock funkat klockrent. Pascha har varit hos oss ett halvår (igår), o hon är en underbar schäfertjej, dock har vi fortfarande lite problem med hundmöten, men vi kämpar på. Hon är med mig varje dag på jobbet, till allas (och min) stora förtjusning!

Tände ett ljus för lille Alex imorse, Lill-Prinsen, och bad en stilla bön att han har det bra uppe i sin himmel. (suck). Med Tess (vår gamla hund), o alla andra hundar. Många tårar har runnit (även idag), men man måste ju se framåt... Och vi minns vår lyckliga, härliga sommar med honom med så mycket glädje, o vi minns hur vi skyndade hem flera dagar tidigare från semestern i Spanien för att hämta hem honom!

Hoppas nu att ni alla, Doris, Sune o Viviane, i Orrviken mår bara bra, vi ser fram emot en solig, varm vårvinter, med många turer ut på isen, och än en gång GRATTIS alla ni underbara "små valpar" !!

Soliga gnistrande vinterhälsningar från Malin m fam.

PS Nedan "Pascha" och Simon DS

101. GRATTIS ALLA NI 1-ÅRINGAR !

2010-03-03T22:25:00.013+01:00

DORIS & SUNE:
Idag är en stor Dag!
Dagen till ära har ni alla var och en fått ett eget inlägg, se här breevid.

Så här såg ni ut när ni var dryga 6 veckor gamla.....är det någon som minns?

För ett år sedan, på natten, föddes ni här hemma i vårt rosa hus, en mild vårvinterkväll i ett litet "kartonghus" i mammas sovrum. Vilken stor och fantastisk upplevelse för oss alla och våra två valpmorskor, Marie och Linda

Det har varit ett innehållsrikt år. För oss och inte minst för er små som fått nya kärleksfulla hem med massor av nya spännande upplevelser. Innehållsrikt för era mattar och hussar, inklusive alla småmattar och småhussar, som fick en ljuvlig liten valp i sitt hem. En liten mjuk och gosig valp med sylvassa tänder som busade och som skulle skötas och fostras, klippas klor på och läras bli rumsren. En liten som åt och åt och åt.... En liten krabat som nu nästan blivit vuxen. Åtminstone åtskilliga kg tyngre. Och fått långa ben. Och några av er har vuxit om oss.....jo, det e sant! Oj, vad fort det gått!
Och vi tänker lite extra på dig Alex (Obelix) som sorgligt nog inte längre finns med oss. Vi saknar dig och din speciella glädje och sprallighet (läs humor). Undrar hur du skulle vara idag....Du har oxå fått ett eget inlägg från din familj.

En del av er har gått utbildning, några kommer att gå vidare i skola, några av er har fått viktiga uppdrag i era hem. Alla är ni så stiliga och ståtliga. Ja, det ska vara det där med öronen då förstås....men det får vi ta...vi har det problemet vi oxå ju....(fniss). Det viktiga sitter ju inte i öronen utan...just det... mellan dem!
Vi är så stolta över er! Och tack alla familjerna att ni tar så fint hand om de "små"! Och tack för att vi har den fina kontakten med er alla! Hoppas verkligen vi alla kan ses på Valpträffen här i vår!

Vi önskar nu er alla en RIKTIGT ROLIG o SPÄNNANDE födelsedag! GRATTIS!

Många nospussar och mycket bus från mamma & pappa

100. 1 år! GRATTIS MUSSE (Musse Pigg) !

2010-03-03T22:22:00.004+01:00

Hej!

Lovade att jag skulle skriva några rader och skicka några bilder på Musse. Blev inte tid till det förrän nu.

Musse har haft en tuff start på det nya året. Många veterinärbesök och en del mediciner att ta. Musse har haft problem med sina tonsiller i omgångar. Första gången var i höstas och nu i fredags opererades tonsillerna bort. Så det har varit lite stökigt med honom mer eller mindre efter jul. Har tyckt så synd om honom och det tog ett tag innan vi förstod att det var halsen som krånglade igen. Matte började jobba 15 januari och det var i den vevan som han igen började att hoppa över vissa måltider. Vi trodde att det berodde på att jag börjat jobba och att han inte tyckte om förändringen. I början på februari fick han sin första kur medicin för tonsillit. Han började äta igen men sedan vart det kört igen och en ny kur i början av mars. Vår veterinär rekommenderad oss att ta bort tonsillerna och nu gjort. Vi ska in för efterkontroll om nån vecka för att se om de fick bort allt. Finns det några spår kvar bränner man bort det, annars kan besvären återkomma. Han verkar rätt pigg men måste ta det lugnt under en veckas tid. Han som normalt är en kille som gillar mat och att var aktiv.

När första snön som föll var han överlycklig och men ändå lite fundersam på vad det var som kom uppifrån och la sig som ett täcke. Han gillade att springa eller rättare sagt hoppa sig fram i den djupa snön som kom. Nått som han och hans matte gillar är att turas om att jaga varandra. När matte säger "nu kommer jag och tar dig" då gör han sig beredd. Ner med överkroppen och baken rätt upp och när matte gör ett utfall då sticker han iväg. Gärna in i djupsnön och gör en bana runt, ned i djupsnön och upp igen på skoterspåret. Springer mot matte för att sedan lura henne och vejer av igen. Matte blir alltid så glad när vi leker. Sedan brukar vi leka jaga "pipen" en leksak som bara vi har för att gör något kul tillsammans. Eftersom vi bor så bra till, för att få var lös brukar han oftast få vara det och upptäcka den lilla värld som finns runt vårt område. Det händer ibland att Musse får nos på något och sticker iväg en stund för att kolla in vad det är. Men han vill oftast ha kontroll var husse eller matte är när vi är på promenad. Men om han verkar för lite intresserad av husse och matte brukar dom gömma sig. Nu när både husse och matte jobbar är han i Sundsvall hos Joakim som lär honom hur man ska bete sig i stan. Tycker det är roligt att se och träffa andra människor och hundar. Nått av Musses favorit sysselsättningar på promenader är att använda sin nos. Det kan se riktigt roligt ut när han är så fokuserad, nosen i marken och kroppen som följer med i slingriga banor. Musse har alltid varit "liten" men har nu kommit upp i 24 kg, en riktigt snygg kille som charmar många. Han har blivit djuraffärens "gullkille". Ägarna har en boarder collie och tycker att han är så fin. De vill alltid prata och goa med honom och bjuda honom på nått gott när vi kommer på besök.

Musse har berikat både mitt och Leifs liv med många fina minnen.

Hälsningar från ett soligt Gålviken!

Musse, Gittan och Leif

99. 1 år! GRATTIS BIGGLES!

2010-03-03T22:21:00.005+01:00

Hej Morsan och farsan och alla ni mina syskon!

Ni skulle se hur min matte såg ut i ansiktet När hon läste om er Hon flinade, skrattade och hade andra hyss för sig. Sen klappade hon om mig på ett alldeles speciellt sätt så där i förbifarten, allt medan hon fortsatte att läsa om er. Jag tror att det var något bra hon läste. För hon var lite smörig så där på rösten, Som hon ibland kan vara. När hon vill något Eller jag har förstått och gjort som hon velat Då låter hon så där.

NU skall jag berätta om mig
Att om matte mätt mig rätt , är jag nu 69-70 cm hög. Det ni . Det verkar som om jag är störst av er alla.
Vad jag väger,vet hon inte Men jag är tyngre än förut. Muskulös och snygg är jag oxå. Det tycker matte och dom som hälsar på oss

Sen är jag en hejjare på att pinka. Långt och med mönster och bokstäver Är stolt själv, måste jag tillstå.
Ingen av mina hundkompisar kan pinka som mig.
Jag är en stor kille nu Som för det mesta är lös och följer min matte i allt det hon gör.
Ibland måste jag ha koppel Det är när matte bestämt sig för att jag måste lära mig att gå fot och fint i koppel.
Som om jag inte skulle kunna det.

Jag trivs bra med min matte Även fast hon kan ha sina jobbiga sidor. Men de får jag ha överseende med. Fast hon börjar förstå, lite mer för varje dag. Hur jag funkar och vad det är jag försöker säga åt henne När hon inte begriper. Snacksalig brukar hon säga om mig Ja men vadå då...Hur skall man annars kunna göra sig förstådd av människor OM man inte snackar med dom.
Det är inte alltid lätt att vara hund heller.

Så vill jag säga till er mina syskon och föräldrar, Matte har lovat mig att jag får säga det,
Att NI ÄR ALLA VÄLKOMNA att hälsa på oss Här i skogen
Slå bara en pling först Så vi vet Då håller vi oss i närheten.

STORT GRATTIS TILL ER ALLA PÅ ETTÅRSDAGEN
Önskar jag Biggles och mina kompisar,Sobella,Kajsa,Jupiter och min matte Inge

98. 1 år! GRATTIS HOBBE!

2010-03-03T22:15:00.006+01:00

Hej Viviane

Har inte så mycket att rapportera den här gången. Hobbe har blivit en stor hund: 64 cm i höjd och väger 32 kg. Han är fortfarande morgonpigg men mindre ivrigt. Gillar snö och kyla -- tycker husse är klen när han vill in efter en halvtimmes frisbee spel i -30 grader. Springer gärna i snön och simmar genom snödrivor på gården. Har gått kurs och verkar vara duktig på spårövningar.

Jag bifogar de två senaste bilder vi har. Skriver mer senare. /David

97. 1 år! GRATTIS KELU (Flash) !

2010-03-03T22:02:00.008+01:00

Hej!

Tänk att det redan gått ett år sedan Kelu kom till världen! När hon kom till oss var hon bara en liten ”kålmask” i ena soffhörnet – idag får hon ta till hela soffan om det ska bli bekvämt! Idag är hon en stor hund, nästan 62 cm över manken.

Det är mycket som har förändrats den senaste tiden. Kelu har blivit ”dam” som med värdighet – åtminstone för det mesta - glider fram med typiskt fjädrande colliesteg. Efter löpningen verkar hon ha mognat en hel del och för sig mer självmedvetet. Alla kroppsdelar passar ihop och hon snubblar inte längre över sina tassar. Vi tycker att hon är en rasande stilig tjej, även om öronen står rätt upp.

Flocken med de tre systrarna har vuxit ihop och blivit oerhört harmonisk. Kelu vet att hon är yngst och betygar genast sin vördnad för de äldre när det behövs. Moa – den äldsta border collien – har på ett oväntat sätt funnit sig i Kelus lite flamsiga framtoning och ofta kan man hitta dem liggande tillsammans i husses och mattes säng med varandra som huvudkudde. Maiko – blandisen – som bara är tre år är fortfarande en härlig lekkompis och här är det fritt fram att slänga varandra i backen och grina brett och lyckligt över det!

Det inte blivit mycket tränat vad gäller tävlingsträning på ett tag, men däremot har vardagslydnaden blivit så mycket bättre. Visst måste Kelu med stolt hållning demonstrera att hon visserligen lyder, men att det går lite långsammare än på border collie-vis. Hon vet att man inte rusar fram till vare sig folk eller fä, även om hon gärna galopperar ”på stället” när vi ska gå förbi människor och hundar på trottoaren. Efter att vi bytt hallgolv ( efter ett stort ombyggnadsarbete från hennes sida ) har korkmattor oh annat golv fått vara ifred. Någon enstaka gång lyckas hon ”tappa ner” nosen på ett frestande lakanshörn och snuttar en stund, innan matte kommer rusande och grälar. Det verkar också som om mattes sängmadrass kan klaras från att behöva bytas ut. Det var länge sedan vi möttes av gula skumgummibitar i sovrummet efter att hon fått vara ensam…

Hon har också blivit ett riktigt ”matteplåster” på senare tid - älskar att kramas och komma rusande mot en och vänligt greppa ens hand och berätta hur trevligt vi har tillsammans. Kelu är en riktig pratkvarn! Jag vet inte om man ska beskriva det som en grizzlybjörns rytande (fast vänligt) eller som en sjöelefants brölande (fast gulligt) eller den där hårige Chewbaccas i Stjärnornas krig märkliga talkonst (fast mer melodiskt). Hur som helst är hon mest talför på mornarna – stackars grannar – och på kvällarna under TV:s bästa programtid. Matte tycker förstås att det för det mesta är trevligt att snacka en stund, men husse är inte lika road. På kvällarna till kvällsfikat börjar proceduren med att förflytta skor från hallen till vardagsrummet. Alla mina hundar har haft en period av de här försäljningsmetoderna. Någon gång har man stuckit åt henne en godbit för att hon varit så söt, när hon kommit kånkande på en stövel och efter den lyckade försäljningen har vi nu samtliga skor och stövlar samlade vid kaffebordet. Maiko låtsas inte om, att hon också har gått igenom samma skoperiod, utan blänger bara ogillande på henne.

Bortskämd? Inte då. Matte flyttar så gärna ut på sängkanten, så att Kelu kan ligga som ett klistrat frimärke mot hennes kropp och vila huvudet i hennes knäveck. Visst sitter hon som ett ljus (tillsammans med Maiko) och väntar på att få slicka tallrikar efter måltiderna, men vad har man hundar till om inte för att skämmas bort? Bestämd med mattider och sista kvällskisset är hon också och behagar man inte ”lyda” kommer det långdragna pratandet…

En rar, vänlig, skojfrisk och vettig hund – det är hon vår Kelu!

96. 1 år! GRATTIS ISKA (Betty Boop) !

2010-03-03T21:54:00.009+01:00

Hej Mamma och Pappa!

Nu är jag snart 1 år, tänk vad tiden rusar iväg!

Nu är jag 23kg tung och 56cm hög

En riktigt tjusig dam om jag får säga det själv.

Jag är enligt matte ganska valpig av mig fortfarande och älskar att träffa nya människor och hundar.

Då blir jag alldeles till mig...nästan lite för mycket enligt matte och husse. Jag älskar barn, stora som små.

Just nu har vi besök av en tvåmånaders bebis och det är väldigt mysigt att sticka ned nosen i sängen och lukta lite försiktigt på den. Min allra bästa människovalp det är Towe 4½ år. Hon kommer till mig när hon är ledsen och smyger gärna åt mig en liten mumsbit vid matbortdet. Fast då låter matte väääldigt illa...

När jag blir lämnad ensam ibland så rusar jag till min fåtölj i vardagsrummet och ställer eller sätter mig i den. Där har jag utsikt över allt som händer utanför huset. Jag ser ner i pulkabacken och jag kan se ned på vägen där det brukar gå hundar då och då.

I april börjar matte och jag Allmänlydnad 1. Det ska bli spännande, träningen hemma har det varit lite si så där med men nu ska vi ta tag i den. Nästan varje dag åker vi till skogen, där trivs jag bra. Då får jag springa lös och lukta på alla goda dofter. Då och då försvinner matte men jag har en lång nos som jag kan lukta upp henne med. På sista kvällspromenaden får jag alltid springa lös i backen utanför, det är härligt nu nrä det kommit så mycket snö! Att få plöja igenom med huvudet eller hoppa ut efter saker det är ett riktigt hundliv.

Må så gott!

Från Iska "Betty Boop"

med Matte Mia vid tangentbordet

95. 1 år! GRATTIS CIA (Mimmi Pigg) !

2010-03-03T20:41:00.007+01:00

Hej Viviane och dina fyrbenta vänner.

Om du bara visste så glada vi är i Cia! Det funkar jättebra. Vi fortsätter med vandringarna upp på berget, men det är tunggått ibland, både för henne och mig. Förra veckan snöade det och blåste så vår upptrampade stig blev helt täckt delvis, det tog oss en vecka att trampa upp den men nu är vi framme vid målet igen. Jag skickar med en film från en promenad strax före nyår. En annan film visar cia och han kattens relation. De funkar bäst tillsammans, honkatten bara fräser. Kisse söker gärna upp Cia för lite bus. Det ser våldamt ut men blodvite har inte uppstått. Fotot är från en underbar morgon på berget. Det är så härligt att det börja ljusna, vintern var tung när vi bara hade pannlampa som belystning, fast Cia bryr sig inte, hon springer gärna i mörkret. Vi har varit i riktigt närkontakt med renar vid våra vandringar, då skäller Cia en gång, jag kallar in henne och hon kommer, sen har hon fått gå bakom mig en stund så renarna kan dra sig undan i lugn o ro.
Cia har lärt sig att hon inte får springa förbi mig på stigen hur som helst. Om hon hamnar bakom mig så går hon där till dess jag stannar, tar ögonkontakt och säger hopp o lek. Innan vi kom överens om detta kunde hon komma i full fart och springa förbi, och stigen är så trång så det riktigt smällde till i mina ben, och cia som är kompakt och hård kunde göra mig riktigt illa ibland.
Jag ska försöka få till de bilder du önskar, fast vi har som vanligt otroligt mycket att göra. Jari är i skellefteå och jobbar och då blir det ju tuffare dagar för mig. Cia och jag går ofta upp före 6 så promenaden verkligen ska bli av, och det är undantag att vi inte hinner med den. Cia har varit hos paul en natt igen eftersom jag var på en kurs i Piteå. Det funkar jättebra, hon hoppar ur bilen och viftar på svansen och gillar att leka med sina fyrbenta kompisar där.

Tack för en underbar hund, jag ångrar det inte och är övertygad om att hon är delaktig i att jag hållit mitt hjära i det närmaste fritt från rusningar.

/Eleonor

PS Kolla mp4-filmerna här nedan DS

94. 1 år! GRATTIS SONJA (Blondie)!

2010-03-03T20:25:00.012+01:00

Hej mamma pappa och gammelmatte!

Tänk att det redan gått så många månader sedan jag flyttade hemifrån och att
ettårsdagen (eller var det sjuårsdagen, svårt att hålla riktig koll på hur det
där fungerar) nu närmar sig med stormsteg. Den senaste tiden har det hänt en
massa kul så jag knappt vet vars jag skall börja berätta. Men vi gör väll ett
försök och börjar med skolan som jag för bara en knapp vecka sedan hade examen
på, jag ska till och med få ett diplom som berättar hur duktig och flitig jag
var. Vissa av lektionerna var däremot väldigt komplicerade och onödiga. Vår
fröken ville till exempel att vi skulle sitta still och vara lugna i början av
varje lektion, förstod hon inte att det fanns massor av klasskompisar som jag
ville undersöka? Det blev alltså lite si och så med det där att sitta still och
vänta. En annan övning som var väldigt svår var att jag skulle titta på husse så
länge jag kunde utan att titta bort. Första gången klarade jag 5 sekunder innan
nån av klasskompisarna sa nått som fick mig att titta bort, men efter lite
övning med husse blev det i alla fall 10 sekunder nästa gång vi prövade. Jag kan
inte förstå vad det skulle vara för bra med den övningen? Det viktiga måste ju
vara att alltid hålla koll på allt som sker runt om kring sig så man inte missar
något, kan inte förstå att husse verkar tycka nått annat. Sen hade
klasskompisarnas mattar och hussar och till råga på allt även fröken mage att
skratta åt mig när vi senare skulle öva på att gå fot mellan en massa hinder och
jag snubblade över allt bara för att jag inte ville släppa husse med blicken när
vi gick, vissa är då aldrig riktigt nöjda. En annan sak som inträffat är att jag
blivit förälskad, jag vet inte riktigt i vem men det är väll inte så viktigt när
det nu finns så många snygga och stiliga pojkar över allt. Kan inte förstå
varför husse hela tiden skall hålla på och passa på mig så snart som vi träffar
någon.

Husse säger även att ni är nyfikna på hur mycket jag växt sen senast och skall
jag vara ärligt är även jag lite nyfiken på hur det ligger till på den fronten,
husse säger att det är svårt att veta riktigt säkert och skyller på att jag har
svårt att stå still medan han mäter. Men det kan ju ändå inte vara mitt fel att
jag också vill veta vad det står på måttbandet och därför vrider lite på mig var
gång det plockas fram. Det verkar däremot som jag mäter ungefär 60 centimeter
från strumplästen till manken och väger kring 28kilo, jag antar att jag brås på
morfar för han var väll också stor och stilig.

Varma hälsningar från er lilla Blondie och husses Sonja

PS.
vi skickar med några nytagna bilder bilder från en vinterpromenad DS

93. - 34,5 C....HUR HAR NI DET?

2010-02-25T07:28:00.007+01:00

Doris & Sune:

Idag ska vi prata om VÄDRET. Det tror jag vi klarat oss utan förut. Ja, inte att själva vädret, men att prata om det. Nu däremot är det verkligen dax. Undrar hur ni andra har det? Och hur våra småttinger (snart ett år ju!) har det?

Nu har vi suttit inne i stugvärmen alldeles för länge, förutom korta stunder då o då, nu får det bli slut på det här! Å nu är det så att t o m jag, Doris, hoppar runt på tre ben och skulle helst inte hoppa på nåt ben alls om jag kunde, helst flyga i stället...Sune har fått skor han..., ni skulle bara se... ha, ha, ho, ho... "Skärp dig, Dorran!"
Vi börjar bli minst sagt utråkade av den här kylan som bitit sig fast sedan mitten på december...Å nu är det visst nåt slags rekord, säger dom.

Vi är ju modiga kortisar så vi är i alla fall ute små stunder då och då för att härda oss, säger mamma, så vi inte blir några "tunnisar och blekfisar". Vi behöver D-vitamin, äsger mamma! Och det är faktiskt skönt. Efteråt. Då får vi ligga vid brasan och värma oss och har vi tur masserar mamma våra tassar.
Annars e det mest inomhusaktiviter vi tränar på, som t ex vissa gamla godingar som sitter i ryggmärgen, men sen lite nytt oxå som t ex "Pang", leta svamp (joho minsann!), lära oss vad "hunden i skogen säger". Bättra på vissa saker, repetition, heter det visst som t ex dra ut och stänga lådor, släcka lyset,... å sånt där annat som e bra å kunna till vardags...
Här kommer lite bilder från en av alla dessa kalla dagar när vi höll igång värmen ute och fick D-vitamin....

92. FÖRSTA SKIDTUREN för oss, DORIS & SUNE o. våran mamma

2010-02-16T22:42:00.011+01:00

Doris & Sune:

HALLÅ IGEN ALLA COOLA COOLACOLLIEDIGGARE!

Idag har vi fått varit med om nåt RIKTIGT spännande. Mamma tog fram skidorna, sådana där långa saker som glider på snön och som det rasslar läskigt om, du vet. Hon sa att hon inte stått på dem sedan den ledsamma och onödiga hundolyckan för 8 år sedan,när hon blev påsprungen av en stor schäfer. Helt av missstag förstås, säger hon. Men nu så, 7 år och en menisk minre och ett otal antal sjukhuvistelser och flera operationer senare så hade beslutet mognat och längtan efter de snöiga vidderna tagit överhanden över rädslan att ramla igen.

NU hade hon alltså tagit mod till sig och vi oxå, (vi är ju modiga kortisar eller hur!!!???) Vi åkte ner till Storsjön, till den gamla kyrkoruinen som norrmännen byggde efter ett slag med svenskarna (birkebeijna) för en så där 1000 år sedan, ett slag som stod på isen där och som norrmännen vann...och Jämtland blev norskt -igen. Varför e vi inte de nu? Dom låter så trevligt när dom pratar....det hörde vi när vi var i Oslo i somras.
Hur som helst, där fanns ett fint ohc brett skoterspår. Mamma lyckades efter vissa konster på ett ben spänna på sig sina laggar, efter diverse konstiga ord under tiden förstås...(kan det vara besvärjelser om lycklig färd??) , Vi sprang och lekte och hoppade snön och racade (som vanligt... :-) ) och iväg det bar med oss alla tre. Ingen olycka skedde. Mot alla odds. Inte fattade vi att de där långa sakerna var nåt man skulle akta sig att inte komma ivägen för. Det gjorde vi däremot senare... :-)

Etthundratre hopp senare fick vi våra "nya" sköna dragselar på oss. Jag, Doris, har en begagnad orange-röd "Dragråtta" (inbudad på Tradera förra året -ett riktigt fynd!) och jag, Sune, har en NY blå Sundpro, tillverkad i Duved. Vi blev fastspända med tvillinghalsband och sedan en expanderlina till mammas midjebälte. Nu blev det riktigt spännande. Inte minst för mamma...FRAMÅT! KÖR! ropade mamma och det blev sigalen till ett RACE....Tjohej! Nu bar det av..oj,oj, oj vad kul det var...vi skrattade och tjöt allihop, mamma värst ...(tur ingen hörde oss). Och att ett gäng rådjur i skogsbrynet stod och kollade in oss 3 underliga figurer gjorde inte det hela mindre spännande.
Nu har vi varit på våra resp premiärturer alla tre. Och den lilla timmens utflykt gav blodad tand för oss alla tre.
Kolla in bilderna. Blir ni inte lite avundsjuka i alla fall? Nå kom o hälsa på så kan vi alla tillsammans göra Storsjön osäker... Gästrum finns...

91. Snart är det VÅR...

2010-02-02T22:09:00.001+01:00

glitter-graphics.com

glitter-graphics.com

glitter-graphics.com

90. GRATTIS DORIS på din 2-årsdag!

2010-01-16T21:13:00.015+01:00

Sune:
Stort Grattis min bästaste lilla Dorran på din 2-årsdag!

Först var vi ute på en långpromenad, busade och tränade lite. I kylan. Med våra tjusiga täcken på oss...Brrr, så kallt det är nu. Jag glömde mina skor hemma. Jag fryser lätt om tassarna, så mamma skaffade mig fräsiga sköna skor förra året. (Ni ska få se dem nån gång.) Doris är verkar mer tålig för kylan. Ja, hon har ju mer hull, så att säga...., ull, menar jag....f´låt.

Sedan festade vi på prinsesstårta (naturligtvis en prinsesstårta till en PRINSESSA!) när vi kom in, (efter maten förstås), nåt vi aldrig sett maken till förut. Med två ljus i som brann så vackert. Det var smaskens, kan jag säga. Tur att mamma frostade av frysen idag och såg på kartongen att datum hade gått ut. Och tur att Dorran fyllde år just idag. Ja, ibland har man tur.

Det blev en hyfsat stor bit över till i morrn oxå. Då ska vi bjuda snälla farbror Bengt på kaffe och en bit har vi tänkt. Nu hoppas vi alla (tre) att våra magar pallar denna goa sötsak. Men vi hörde på nyheterna häromdagen att hundar som äter restmat och blandad mat sällan får allergi,.... så vi tror nog att det var nyttigt det här. :-)

Dagen till ära fick vi våra öron upptejpade "a la collie" igen. Örhängena ramlar lätt av när vi busar i snön och det är kallt. Så vi kör oftast "a la Doberman" annars. Snyggare, säger en del. Men är man collie så får man väl ta vad det innebär....
Människorna plockar ögonbryn, opererar sig här och där och gör en massa underliga saker för att se bättre ut...då tycker jag det är lindrigt att stå ut med "örhängen" nu när man inte är född med tippöron...
Buff på er!

Doris:
Tack för det Sune!
Nu vill jag passa på att säga Grattis till alla mina syskon som jag inte träffat på snart två år! Vore kul att ses! Hoppas ni oxå får tårta på födelsedagen!
Och tack och puss Kaj för din hälsning!
Puss o knuff från mig, syrran "Bambi Ballerina" , numera "Doris"

17 Januari:

Idag kom "farbror Bengt" och mammas väninna IRIS och hälsade på och naturligtvis bjöd vi dem på tårta.

89. SUNE- nu har jag fått nytt SUPRELORIN-implantat

2010-01-16T16:02:00.007+01:00

SUNE: Hej igen alla coolacolliesdiggare!

Här sitter jag utanför vet. Marias mottagning på Frösön och har just fått mitt andra SUPRELORIN-implantat, den 11 januari. Det är exakt 6 mån och två dagar sedan sist. Sedan ska jag inte få det något mer.

FörmMamma ska röntga om Dorran i Sthlm till våren och då får vi se hur det ser ut med hennes ena höft. Vi ska åka dit alla tre och då får vi hälsa på Linas lillbäbis, lilla Sofia, mammas barnbarn. DET ska bli en höjdare och att få "göra stan" oxå. Jag håller tummarna att Dorran är OK i sin höft för jag hoppas hon (vi?) får valpar en gång till, det var så himla roligt med de små knytena....jag verkligen ääälskade dem -och gör ju fortfarande fast de inte är så små längre :-) och hon var en sån fantastisk mamma! (Nej, inte en gång till, säger mamma, men jag låtsas inte höra...)

Och inte har jag märkt att hon skulle blitt mentalt påverkad på nåt negativt sätt heller av att hon råkade bli "tonårsförälder". Som vissa sa. Hon är en helt fantastisk tjej, rolig, lekfull, busig, trygg, snäll (fast hon har lite kortare stubin än mig...) , läraktig som bara den, hon är t o m snabbare än mig på vissa saker, hmmm, det vill inte säga lite...man e väl generös, hmm... En helt enastående stoscha, som dom säger här i Jämtland. (Och jag har nog hört mamma skryta över henne mer än en gång)

Jag har inte märkt av någon större skillnad på mig själv sedan jag fick suprelorin första gången, mer än att jag kanske tappat något lite av mina intressen för tjejer. Fast jag gillar dem fortfarande skarpt. Största skillnaden för mig är att mina kulor blitt mindre förstås, men det gör mig inget...Vill ni läsa mer så gå in på nätet och googla, hälsar mamma.
Ha´re!
PS. Skickar med några nytagna bilder på mig när jag är modell...DS
Kung SUNE I
Kung SUNE II
Kung SUNE III

88. LÅNGVÄGA OCH FINT BESÖK på nya året..

2010-01-06T19:24:00.047+01:00

Doris & Sune:
Den 3 januari fick vi ett efterlängtat besök av våran bus-BETTY BOOP, d v s ISKA, från Skövde. Vi kände igen varandra meddetsamma...oj, va kul det var.
Lilla Iska är fortfarande pigg och på alerten men har oxå blivit en liten stor dam, lyhörd och klok. Mycket tack vare sin tålmodiga och målmedvetna matte Mariah. Efter nyår ska hon börja sin Allmänlydnadskurs. Och hon har precis avslutat sitt första löp.

Här kommer några bilder från när vi var ute på Skansholmen i Storsjön och busade. Åh hej å hå vad kul vi hade i den djupa mjuka snön!
Sune o jag har halsreflexband på oss. Ifall ni undrar vem som är Iska....
Bilderna har Iskas matte Mariah och våran mamma Viviane tagit

87. GOTT NYTT SVANSÅR på ER!

2009-12-31T21:03:00.072+01:00

.............................
......................
...........

..VIVIANE.......................
............

86. En riktigt GOD JUL allesammans!

2009-12-19T22:25:00.005+01:00

En riktigt God Jul önskar vi er allesammans! Alla ni som varit och följt oss de här snart 10 månaderna på bloggen och inte minst alla ni härliga valpägare i valpskaran! Kolla nedan vad de vuxit.
Hoppas ni alla får en riktigt fin vit helg med massor av härlig vit snö att leka i! Ni kommer väl ihåg att göra snöänglar....

Massor av Kramotassar från oss/ Doris, Sune & Viviane

Alla åtta godingarna....Känner ni igen dem?

85. Våran bästis MULLE

2009-12-19T21:32:00.025+01:00

Doris & Sune:
Vi vill här visa lite bilder på vår bästis "MULLE". Mulle är en mycket tjusig och skojig isländsk fårhund, såååå vacker!
Vi har lekt och badat tillsammans jättemycket. Mulle var t ex med och stöttade mig när jag, Doris, gjorde mitt MH utanför Sundsvall i våras.
I höstas började Mulles matte, Pia, låta honom få eget ansvar och vara utan koppel. Modigt gjort, tyckte vi....Men det har funkat så himla bra. Hon har jobbat stenhårt med att få honom att låta bli att smita och att inte jaga. Och Mulle har oxå jobbat hårt. Jakt var hans favoritsysselsättning när han kom till sin matte som vuxen för drygt ett år sedan. Vi har oxå hjälpt till (lite i alla fall) att få honom att tänka på nåt annat än jakt när vi är ute tillsammans.
Men en sak som Mulle inte kan låta bli att "jaga" är... jo, just det, SAS morgonfligt 351 Åre/Frösön -Arlanda.....Och korpen får sin dagliga utskällning liksom måsen...ja, bort med dem allihop!
Vi tycker att vi vill visa dem båda vår stora beundran för deras stora gemensamma arbete genom att lägga upp lite fina bilder på dem....och förstås så halkar även vi in lite här och där....

84. Ingen hund så långt ögat når....

2009-12-19T21:12:00.007+01:00

83. Bambi (Ballerina) på hal is...

2009-12-19T21:02:00.016+01:00

Doris:
Så här spännande var det att halka runt på den nylagda isen häromdagen...

82. HOBBE på besök

2009-12-19T20:53:00.015+01:00

Doris & Sune:
I eftermiddag kom våran HOBBE och hans husse David på besök. De kom direkt från hundskolan de går i.
Ojjj, vad skoj! Det gjorde inget att det var ruskigt kallt ute. Hobbe är en mycket stor kille nu, väger drygt 30 kg...han brås säkerligen på sin morfar. Tänk att vi fått så stora "småttingar"....
På sista bilden är det våran "lillkusin" Bosse (blandis av cavalier king charles spaniel + cairnterrier), 3 år, som berättar för Hobbe att man ska respektera de äldre....Skönt att se att Hobbe förstår hundsnacket så bra! Sedan var det lek o bus igen.
Mamma hade skrivit röd text till varje bild i Picasa, men det försvann...puts väck...

81. Sunes nos

2009-12-19T20:46:00.003+01:00

Viviane:
Nu har Sunes nos börjat bli fin igen. Allt är läkt. Vet ni vad jag smort med? Håll i er: Elisabeth Ardens "Eight hour cream". Se den gjorde susen, den....Nog för att jag vet att den är helt suverän, men har aldrig provat den på en hund förut. Den har många årtionden på nacken, (fanns på stenåldern, när jag var liten) tillverkas alltså fortfarande, så det är nog nåt visst med den..
Sen vet jag ju inte om det var den eller Aloe vera Veterinär Formulan som gjorde´t....Nu är det lugnt i alla fall....Nu hoppas jag den fina svarta färgen snart kommer tillbaka oxå. Lite algpulver lär visst vara bra...

80. Har SUNE "nospyodermi"?

2009-12-10T19:10:00.004+01:00

Viviane:
Tack Caroline för ditt förslag på din kommentar på förra inlägget. Jag har kollat upp lite om nospyodermi och jag tycker väl inte riktigt att det stämmer, men det kan säkert se lite olika ut på olika hundar och i olika stadier.
Slutade med collodialt silver och tycker det har blivit sämre, mer sårigt. Ska börja ikväll igen. Collodialt silver tar bort bakterier (och virus). Detta till trots att jag köpte Silon på Apoteket som ett tips från vet Maria.
Om det nu skulle vara nospyodermi var kommer det ifrån? Och smittar det? Har inte hittat svar på nätet om det.
Kommentera gärna.

Så här såg Sunes nos ut 1 dec.
Ska ta en ny bild.

79. Doris´ & Sunes besök hos vet. Maria idag

2009-12-07T23:16:00.023+01:00

Viviane:
Gissa om jag var orolig inför dagens besök hos vår fantastiska vet. Maria på Frösön. Jag ville att hon skulle undersöka Doris igen (12 oktober senast) för få bekräftat att hon inte var dräktig. Hon löpte 1 september och den 12 oktober var vi och kollade hos Maria, allt var ok. Men efter hennes första löp 24 dec -08 och att det gick som det gick litar jag inte på att jag har full kontroll (fast jag eg tycker att jag har (hade) det. Bättre kolla en gång för mycket hos veterinären...vis av förra gången....och inte lita på vad andra tror och andras råd....
Hon har nu haft ganska stora juver som vuxit för varje vecka och hon har varit spralligare än vanligt sedan några veckor tillbaka Och oroligare. Vill ut och när hon varit ute 2 minuter så vill hon in igen, o s v.. Däremot har hon inte gått upp i vikt och ej heller blivit rundare som förra gången. Hon bäddar inte nu heller, är inte heller annorlunda i humöret utan samma goa tillgivna Doris som är sugen på att lära sig nya saker hela tiden.

Och när Doris låg på undersökningsbordet så började Maria säga under ultraljudsskanningen: "..och här har vi en...(paus) (jag fick slut på luften och kände mig svimfärdig!....en urinblåsa. Åhh, prata om l ä t t n a d. Så, inga små bäbisar på G! Slut på den oron!
Min teori är att eftersom hon blev dräktig vid sitt allra första löp så tror kroppen (och kanske knoppen) att den ska bli dräktig efter ett löp. Sedan är det ju inte så ovanligt att tikar blir skendräktiga, var det 40% efter alla löp, tro? Det här var Doris´andra löp.

Och så till Sune. Han har fått fula prickar på nosen. Ser ut som små sår som det blir sårskorpor på. Inget tjusigt alls på denne vackre herre. Jag har baddat med kollodialt silver och sedan smort med Aloe Vera gelen (fantastisk till det mesta!) senaste veckan och det har blivit mycket bättre. Men jag tänkte att jag frågar Maria när vi ändå är där. Det är tydligen mycket som kan sätta sig på nosen (finns något som heter Collienos bl a), så det var lite svårt för henne att veta nu när det börjat läka. Så hon tyckte att jag skulle fortsätta samma behandling. om det är någon som har förslag på vad det kan vara så hör av er. Se bild här. Före behandlingen.

När vi skulle gå så kom jag på att Sune ibland, periodvis, slickar sina tassar en hel del. Speciellt vintertid, tycker jag. Har kollat dem men inte funnit annat än att de kan vara röda och se lite irriterat ut mellan trampdynorna. Har sprayat aloe spray eller smort in dem med aloe vera. Sedan har jag (och Sune) glömt bor dem i perioder. Kan vara att det blir små svampangrepp, tror jag. Fuktig miljö. Slarvig mamma som inte torkar tassar tillräckligt efter uteliv.

Nåja, vi hann inte kolla några tassar, ...mer än en. Båda två hajade vi till när vi såg en av hans baktassar. Den var svullen och röd. Efter påtaget nosskydd på Sune såg Maria att det var hål rakt genom tassen! Hon klämde ut ett lååångt gräs-/halmstrå och så ett till! Och massor av blod förstås. Hennes teori var att han fått in ett vasst halmstrå under tassen (mellan trampdynorna) som sedan trängt igenom upptill genom det var och den process som startat att kroppen vill göra sig av med främmande ämnen. Måste ha hänt senaste dagarna. Han har inte haltat eller slickat sig. Konstigt nog. Och så blev det penicillin för Sune, en kur som vi nu startat ikväll.
Ja, konstigt att hundarna inte gör sig mer illa än de gör... som de springer sina tok-colliespring....och fullständigt orädda tar sig genom buskar, högt gräs och snår och hoppar över stock och sten. Sune är ju alldeles galen som han kan raca. När han var yngre var jag många gånger orolig att han skulle springa in i ett träd. Men det har inte hänt, peppar, peppar, ta i trä...

En sak till. Sune har fått en fläck på ena iris. En tidigare vet. sa att han fått en skada där, ett sår, vilket jag tyckte var en rimlig förklaring (se ovan). Nu sa Maria att det förmodligen var en kolesterolfläck. Inte ovanligt. Fullständigt ofarlig, blir fömodligen inte större. Skönt.

Ja, slut på sjukrapporten för denna gång....

78. Sommarminne 2: VALPTRÄFF 25-26 juli -09, Spårning

2009-11-30T12:49:00.019+01:00

Alex´o Iskas första spårning. Fantastiskt duktiga valpar och inte minst deras engagerade och ambitiösa förare...Mariah och Håkan! Vi klappar alla våra tassar för dem.

77. Sommarminne 2: VALPTRÄFF 25 -26 juli -09

2009-11-28T18:41:00.017+01:00

Doris & Sune:
Ja, nu ska vi berätta lite om den familjeträff vi hade i somras. Man brukar ju ha släktträffar på sommaren, eller hur? Valpträff, heter det visst. Då brukar solen lysa sägs det. Vi hade lite småregn båda dagarna, men vad gjorde väl det, när vi hade så roligt...
Mamma hade gjort ett digert program, för hon vill ju att alla våra små ska få bra självförtroende och självkänsla och få pröva så många olika saker som möjligt och känna att de klarar av det.

Iska och hennes familj kom upp från Skövde och Alex kom med sin familj från Torvalla.

Första dagen började vi med att nosa på varann och leka och busa. Oj, så kul det var att återse Iska o Alex och deras familjer. Alex hade vi träffat då och då tidigare. Medan de tvåbenta fikade tillverkade de spårpinnar och slutpinne som de markerade med siffror och spårnypor, olika färgade plastband för spår och för pinnar. Mariah, Iskas matte, var en baddare att såga pinnar. Sen bar det av uti skogen.
Vi, Sune & jag, gav dem lite insidertips först, men sssch, säge inget! Sedan fick vi stolta sitta i bilen och titta medan Iska o Alex tog spåret. De var helt suveräna. Naturligtvis. Vi vet ju vilka de brås på... :-) Vill du se lite av spårningen, se nästa inlägg nr 78.

Efteråt tränade vi att gå på brygg nere i vår lilla hamn där vi har segelbåten. Och jag, Doris, hoppade i vattnet förstås och visade hur man simmar, medan Iska o Alex såg på. Ludde, våran "storebror" kom förbi.

Hemma igen fick de träna att gå i branta trappan, STEG_FÖR_STEG. Absolut inte springa, vare sig uppför eller nerför. En klick och en godis-godis för varje steg. Sååå duktigar, våra små. Och framför allt deras matte rep. husse.

Mamma hade oxå dukat upp ett bord med en massa läsning om hundar och hur man kan träna oss.

Dagen därpå kunde Alex inte komma så vi gjorde lite annat än planerat.
Iska fick träffa farbror Bengt som ibland hade fått rycka in och hjälpa till att sköta om valparna medan de bodde kvar hemma. Vi vet inte vem av dem som blev gladast...

Det här vill vi gärna göra om. Nu hoppas vi och håller våra tassar att alla kan komma nästa gång. Vi tror det blir till våren när det börjar bli varmare ute.

Tack för att ni kom!

76. Sommarminne 1

2009-11-22T17:01:00.012+01:00

Nu när vintern närmar sig så kommer härliga sommarminnen. Ett är när mamma var på jobb bl a till TORSBY. Där hälsade vi på mammas kompis Inga-Lill.
Vi fick oxå följa med till den stora staden OSLO, där hennes dotter bor. Oj, så varmt det var...Dryga 25 grader sent på kvällen. Där "gick vi på lokal", d v s vi satt UTANFÖR med var sin vattenskål (pytt!) och kollade in nattlivet downtown... De ni, då skulle ni vart med. Bland tricken och motorhojar och veteranbilar, och...för att inte tala om alla fyrbentingar. Riktiga snyggingar. Vi har aldrig sett så många på samma ställe...
En dag gick vi sightseeing i Vigelandsparken. Det var mäktigt. Mamma var alldeles lyrisk över alla rosor och lavedlar.
Vi fick ha nosgrimmor på oss eftersom vi ibland var tvungna gå precis alldeles, alldeles nära trafiken, riktigt läskigt faktiskt. Särskilt tricken som det skrek så bedrövligt om. Nästa gång ska vi få åka med den, har mamma lovat. Den här gången var hon mest rädd själv, tror vi. För trafiken.

Vi bodde bak i bussen som vanligt och hade det så gott där.

I BADA där mamma var på kurs, där besökte vi till vår vanliga härliga sandstrand.

En dag hände det sig, när vi gick på promenad (utan koppel) i Torsby, att ett stort rådjur sprang upp MITT framför oss. Gissa om vi blev paff allesammans. Jag, Doris, tyckte det såg ut som en kul lekkompis, så jag sprang efter ner i diket, men, gissa vad som hände? Jo, jag snubblade och gjorde en snygg kullerbytta och undrade mest vad som hände. "Det var tur" sa mamma, som genast blev orolig för stora vägen som gick en bit därifrån. Jag hade ju inte sprungit så långt, det gör jag aldrig, var ju bara skoj att titta närmare på den eventuella lekkompisen.

Ja, det är härligt att drömma sig tillbaka nu när vintern är i antågande...med blöta ruggiga pälsar, smutsiga tassar och kalla öron. Brrr.

75. GÄSTVALPAR : MUSSE 8 mån nedan, därefter CIA 7 mån

2009-11-11T17:01:00.018+01:00

Doris:
I helgen hade vi våran lille Musse här på besök. Han stannade över natten hos oss och det var så spännande att få träffa honom igen. Oj vad vi lekte. Och jag, Doris, hämtade leksaker till honom precis som jag gjorde när han var liten liten pilt. Och det märktes att Musse var "min". Vi kom väldigt bra överrens.
Och hans stackars matte och husse blev som lergubbar av alla glada tassar de fick på sig när de kom och hämtade honom. Sune och jag hjälpte ju oxå till att sätta våra bomärken på deras jackor, om jag ska vara riktigt ärlig.

OCH

Tidigare i höst, för en månad sedan hade vi CIA här några dagar. Här nedan ser ni några bilder från de dagarna. Eftersom det var fler dagar hann vi göra mer hyss tillsammans. Dessemellan kände jag, Doris, mig föranledd att fostra det lilla busfröet. Men, som tonåringar är, det jag försökte förklara det gick in i ena örat och ut i det andra... hmm, undrar om man var sådan själv... Och CIA var förstås Sune´s, det behövde man inte vara nån psykolog för att märka. Se själva.

74. MORMOR igen! HIPP HIPP HURRA! VILKEN LYCKODAG!

2009-11-08T09:16:00.008+01:00

Viviane:
Ä N T L I G E N har jag blivit mormor "på riktigt".
I mars i år blev jag ju "mormor" till Doris´ 8 underbart härliga krabater.

I onsdags, på årsdagen av Barack Obamas president-vinnardag, kom lilla SOFIA, mitt första barnbarn, till världen.
3 780 g och 51 cm lång. Det är viktig information för en mormor att få veta. Likaså hur förlossningen gick, hur ammningen går, om och när hon rapar, sover, tittar, skriker, om hon gör nr 1 och nr 2, o s v, ja ni förstår säkert.....att jag nu blivit en sån där jobbig person som bara har tillgång till en kanal i huvet, ett samtalsämne,..just det, lilla SOFIA. Ni kan trösta er med att det handikappet brukar gå över...
Med tiden...

Så nu väntar mig "Livets efterrätt", och allt som jag vill uppleva tillsammans med Sofia, sånt som aldrig hanns med när mina egna barn var små.
Egentligen är det ju i min ålder man skulle ha småbarn. När man rusat av sig allt ungdomligt hyss, rest jorden runt 7 gånger och gjort sin karriär. När man lugnat ner sig och börjat förstå vikten av att livet finns alldeles där man är; den lilla smörblomman strävandes vid dikeskanten i höstblåsten, småfåglarnas sång i syrenbusken, meteoritnedslagen på natt himlen, en snusande hundnos i knät, ...you name it...

Ha det gott och var rädd om dig! Ta vara på dagen!
//Viviane
PS. Ska bli spännande och se vilken relation D & S och Sofia får. DS

73. COLLIERACING...

2009-11-01T22:42:00.023+01:00

Doris & Sune: Här får ni se lite racingbilder på oss...
från de senaste dagarna

72. Vinnaren Iska

2009-10-29T09:43:00.004+01:00

Mariah:
Tack för vinsten! Passar bra i höstmörkret.

Doris & Sune:
Bra att reflexbandet passade. Vill passa på att påminna om att nu är den farligaste tiden ute för oss hundar och våra hussar och mattar. I synnerhet om vi går på eller i närheten av någon väg. Särskilt kvällstid. Mörkret är kompakt, billyktorna kanske smutsiga liksom vindrutan, vägen bitvis isbelagd, vilket den även kan vara dagtid. Så, snälla, ta på ordentligt med reflexer, både ni vappsar och alla i er familj. Vår mamma har tänkt skaffa var sin sele till oss att pröva i stället för reflextäcket. Om ni inte sett det på våra bilder så har vi året runt alltid en reflex runt halsen. Ifall vi skulle komma ut på vägen av misstag (säg "katt"), så vi är vana. Kanske inte så tjusigt men vi känner oss alla lite säkrare då.
Ha det gott i hösten med alla goda lukter...Mmmm.
Nospussar till er alla från mams o papps.

71. Nu är tävlingen klar....och valpen är ....

2009-10-26T11:16:00.011+01:00

.............

Hej allesammans!
Nu är den spännande tävligen avgjord. Den valp som hittade sin egen plats under mamma Doris och den valp som redan som liten alltid försökte skapa sig ett eget rum och ALLTID ville gå egna vägar, mina damer och herrar, den förtjusande söta, charmiga, busiga, kreativa, alltid på G, ISKA, eller som jag fortfarande vill säga: Betty Boop. Hon är en Betty Boop. Kanske inte så mycket nu men förr när hon hade öronen i kors över pannan var hon en kopia av sin serienamne. (Nåja, seriefiguren BB hade ju inte sin ö r o n i kors i pannan, däremot sina mörka lockar...) Och hjältar är de båda.

GRATTIS ISKA och din matte, MARIAH. En liten sak kommer med posten.

ISKA tränas med klicker och gå gärna in på länkarna här bredvid och klicka på någon av ISKA´s . När du sedan är inne i YouTubes värld kan du söka på chefenhemma. Då får du upp alla hennes länkar. Inte bara att du får se en charmiga ISKA, de är också instruktiva om du vill se hur klicker inlärning går till.
Så nu MUSSE får du ligga i om du vill fortsätta vara YouTubes Superstar....

Vi lägger in lite bilder på ISKA, de flesta från valpträffen i juli i år. Utom den sista...

70. TACK ALLA VALPFAMILJER ! Och här kommer en klurig fråga! till alla läsare...

2009-10-23T09:53:00.012+02:00

Doris & Sune:

Ett mycket stort TACK till alla er mattar och hussar som mätt, vägt och fotat era valpar på härsan och tvärsan och skrivit fantastiska berättelser om era "små"! De "små" som blivit riktigt stora nu. Och fortfarande är just.... valpar. Lätt att glömma bort. Det är verkligen roligt att få följa er alla. I synnerhet som många av våra små bor alldeles för långt bort ifrån oss i vårt avlånga land. Och vi har ju inget eget körkort...
Till våren när vi har nästa valpträff här i ORRVIKEN, då hoppas vi att ALLA ni fantastiska familjer kan komma. Tänk så roligt att träffas tillsammans med ett nytt spännande hund-program.
I somras befann sig mammas datorn på semester, och vi har ju ingen egen dator, så det blev inga inlägg. Däremot ska vi framöver tillsammans med mamma lägga upp lite sommarminnen med bl a en liten rapport från den valpträff som var i juli. Vi har haft en hel del skoj i sommar. Just det!

Nu har vi äntligen fått tillbaka vår räknare på bloggen...

Kolla in bilden ovan när det är matdags och valparna är 18 dagar gamla. Nu kommer den kluriga frågan:
Vem är det av valparna som ligger under alla andra och vars ben och svans är det enda man ser? Den som först gissar rätt får en liten hemlig hundpresent på posten.
Klicka på "Kommentera" här under och skriv ditt svar. Skriv också namn och adress i ditt svar så jag ser vem du är.

Alla COOLACOLLIES-läsare är välkomna!

Tass-o-nosspuss
från
Doris&Sune

69. ALEX / Obelix och schäferflickan PASCHA i Jämtland

2009-10-13T22:43:00.015+02:00

ALEX 18 augusti 2009

Du min stora söta bamsevalp!
Dig jag kallade Biffen. Bamsen. 7:an. Du fick oxå heta Tjuren Ferdinand pga att du hade en en rejäl tjurnacke när du var riktigt liten och var lugn och sävlig. Och säkert fler namn jag inte riktigt minns. Kärt barn har många namn. Du såg ut som ett litet troll. Tjock, tjock päls och alldeles rund. Du var lite pipig under dina första veckor, din storlek till trots, så jag gick ofta och bar dig mot mitt hjärta. Då tystnade du och somnade. Du var snabb att lära dig redan då. Och plats tog du med storlekens självklarhet bland dina syskon. Men du ville lika ofta ligga för dig själv när du skulle sova. Förmodligen för att du hade tjockast päls av alla och fort blev för varm i högen med de andra. Obelix blev ditt namn för att du var stor, snäll, glad, godmodig och en riktig hjälte.

När ni började bli så stora att ni fick gå ut om dagarna så var du den förste att lära dig att klättra över kompostgallret i "hundgården" inne. Så vem kom emot mig på morgonen i hallen om inte Alex? (Och Iska förstås!) För först ville du vara. Och lägga din långa nos i allt nytt och spännande skulle du.

Den dagen när Malin, Håkan och Simon kom och tittade på er valpar, regnade det och det var blött och smutsigt på bakgården. Men det blev kärlek vid första ögonkastet med dig. Och lyckan var gjord när det efter andra provet visade sig att din päls var av rätta sorten för en allergiker.

När du flyttat hem till din familj sa det ofta pling i min mobil, pling, pling, på kvällarna. Bilder på "Lill-prinsen" dök upp på mms:n. Alex som är på utflykt, leker med Simon, ligger i soffan, är på kurs, leker på gräsmattan, åker båt. Alex i alla tänkbara situationer. Det var så roligt att följa dig på vägen ut i livet. Och att din familj älskade dig av hela sitt hjärta var inte att ta miste på, ett klart understatement. De kunde ha gått genom eld för dig.

Sista gången jag såg dig var dagen före den hemska dagen. Vi träffades på en parkeringsplats och du var pigg och sprallig och livsglädjen fullkomligt lyste ur dina ögon. Jag minns att jag sa att du var så vacker och välproportonerad och något om att det började bli dags med utställning.

Sedan....ja, det kändes helt ofattbart. Svårt att förstå. Omöjligt att ta in. Jag sköt upp min semesterresa en dag, bara grät och grät. Jag hade ju levt med dig så tätt inpå i nästan tre månader. Kunde aldrig tro att jag, gamla mänskan, skulle reagera så starkt.
Men så var det.
Din familj och jag har pratat mycket om vad som hände, vilket har känts enormt befriande.

Tack Alex för att jag fick träffa dig!

Och nu jag blev verkligen glad när din familj ville vara med oss igen och skriva några rader här om dig på Bloggen.

ALEX´s FAMILJ:
Hej alla Coola-Collies-Vänner!
Som ni alla vet finns vår fina Alex inte längre här hos oss, utan han är numera en ängel,
och jag är helt övertygad om att vår Lill-Prins är den vackraste ängeln, och pigg och glad, nyfiken, envis och vansinnigt gullig charmar han alla han möter, där han nu befinner sig....

De två veckorna efter 19 augusti var de klart värsta i våra liv.

Och den 3 september kom vår granne över till oss, han stod inte ut med att se oss längre, han skickade upp oss till Hundskolan i Sollefteå, där vi fick hämta hem en 5-årig schäfertik på foder. Hon är alltså en avelstik, och hennes valpar har varit bra men få, nån har visst blivit polishund. Och Pascha, som hon heter, har verkligen hjälpt oss igenom vår sorg på allra bästa sätt, hon är den vackraste schäfer jag nånsin har sett, och den snällaste! Så den som säger att man inte ska ta en ny hund tätt inpå en förlust av en annan, den personen håller jag inte med. Vi fick lugn i magen igen, paniken försvann långsamt, och vi kunde gå vidare/framåt.

Vi tänker fortfarande på Alex varenda dag, såklart, men vi gråter inte varje dag längre, och mycket är tack vare Pascha, och att vi har någon annan att ta hand om, leka med, gosa med, motionera med.

Pascha är 60 i mankhöjd, och väger 29kg.

Ta hand om er och era vackra hundar,
hälsar vi från ett höst-vackert Torvalla By i Jämtland,
// Malin, Håkan, Simon och Pascha

68. SONJA / Blondie (1:an) som bor i LULEÅ

2009-10-13T22:32:00.015+02:00

Hallå, hålla!
Det är Sonja från norraste norr uppe i Luleå som anropar alla coolacolliesdiggare!
Jo, vi har björnar på gatorna här!)

Är en långbent, smal och stilig tjej, må ni tro:
Jag är 60 cm hög och väger 23 kg.
Jag gör som de tvåbenta modellerna, är sparsmakad med vad jag sätter i mig. Fast egentligen är det mängden jag äter som jag är väldigt noga med. Räknar kalorier, ni vet.
Men hittar jag nåt riktigt smarrigt ute så åker det ner utan att jag funderar nåt närmare över det. Carpe Diem. Den egenskapen lär jag ha gemensamt med mina syskon. Och min mamma, förstås.
Morgonpigg. Glad. Lättlärd. Busig.

Min kära husse Kalle skrivit och berättat lite mer om mig, som jag gärna delar med mig av. Eftersom han inte hittar igen sin kamera (studenter, ni vet...) så får ni nöja er med dessa bilder så länge. Det lär nog bli flera (när kameran dykt upp igen):

Hej

Då kan man ju fundera på vad man kan skriva om Sonja, eller snarare vars man skall börja. Nått som jag märkt och även till och från får anledning att beklaga mig över. Är att hon är en väldigt morgonpigg dam. Det är sällan jag kan sova
längre än till 6, oavsett om det är helg eller vardag. Det spelar inte heller någon roll ifall vi tar en långpromenad sent på kvällen, hennes inbyggda väckarklocka ringer ändå alltid några minuter före sex. Jag får trösta mig med att hon är fullt nöjd med att ta en kort promenad runt kvarteret och sedan inte har nått emot att sova några timmar till.

Inte heller är hon överdrivet matglad, godis i all ära men mat kan hon inte riktigt förstå behovet av. Det är nästan som om hon mer ser det som ett tillfälle att leka än nått annat, extra tydligt blir detta när vi sover över hos mina föräldrar och hon då får två andra hundar att äta frukost tillsammans med. Sonja, som ärter klart långsammast, börjar med att sprida ut sitt torrfoder på
golvet och har sedan fullt upp med att skällande vakta det för hundkamraterna, ett beteende som inte helt uppskattas av fortfarande sovande familjemedlemmar.

Utöver dessa två egenheter finns det dock inget ont att säga om den lilla damen. Ute är hon för det mesta lös och håller god uppsikt över sin husse. Vid de tillfällen man tror sig kunna lura henne genom att snabbt vika av och gömma sig bakom ett stort träd får alltid samma utgång. Endast några sekunder senare hoppar hon glatt fram och tycks undra vilka fler upptåg och lekar vi kan roa oss åt. Lek verkar vara det bästa belöningssystemet jag kan använda när vi är ute
och går och hon tar ofta ett eget initiativ till detta.

Extra roligt tycker hon att det blir när hon är tillsammans med bästa hundkamraten Sam, som är mina öräldrars jämngamla dalmatinervalp. Med Sam kan Sonja leka hur länge som helst, de omväxlande brottas, leker tafatt eller har dragkamp om någon pinne eller upphittat föremål. Hennes intresse för lekkamraten visade sig inte minst under valpskolan då Sonja mitt under pågående övning, tog upp en leksak och rusade tvärs över planen för att bjuda in Sam till den pågående leken. Men utöver detta lilla snedsteg uppförde hon sig exemplariskt under alla kurstillfällen, även om övningar i att passera andra människor med hund utan att få stanna och hälsa var besvärliga.

Sonja är mycket kontaktsökande och håller mycket noga uppsikt på vad husse håller på med när vi är ute. Det gör att det aldrig är några problem att ha henne lös när vi går i skogen. Vi brukar även ofta leka en kontaktlek som går ut på att jag tar Sonja på min ena sida och sedan går i sicksack, byter tempo och tvärstannar om vart annat. Sonja har blivit så bra på denna lek att hon numer kan följa mig som ett klistermärke efter benet, det är sällan hon tar mer än något steg innan hon upptäcker att jag bytt riktning eller stannat och snabbt söker sig till sidan igen. Sonja tycker att denna lek är så kul så att hon även tar egna initiativ till den och kan glatt springa fram till mig när vi är ute och går och ställer sig vid min sida och tittar uppfodrande upp på mig.
En annan lek eller aktivitet som Sonja finner mycket nöje i är att vi hittar på oväntade saker när vi är ute och går. Ifall husse springer ut i skogen och klättrar upp på en stor sten blir hon överlycklig och springer glatt efter och bestiger samma sten.

Vänliga och varma hälsningar
Kalle

67. CIA / Mimmi Pigg (3:an) från Sorsele

2009-10-13T08:26:00.035+02:00

HEJ, HEJ, HEJ ALLA NI KORTIS-ÄLSKARE! Här kommer jag, CIA!

Jo, och jag kommer från Sorsele uppe i Lappland. Jo, men visst. Nej, jag kan inte samiska. Tyvärr. Ska gå kurs så småningom. Just nu går jag Allmänlydnadskurs med min husse och jag får så mycket beröm. Hoppade över 1:a klass, som begåvade barn gör.... :-) Nja, inte riktigt sant förstås, fast jag gärna vill tro det. Snarare var det så att, som det är i glesbygd, att det är glest mellan hundkursutbuden.

Nu ska ni till att börja med få mina mått:
Höjd över fjället, nej jag menar över havet: 58 cm
Vikt: 19 - 20 kg

Så jag är alltså en riktig ståtlig långbent tjej (brås på min favvo-pappa) Kanske jag skulle bli modell? Fast det är förstås det där tjafset med mina öron....förstår inte vilka konstiga ideal det ska vara, tycker min favvo-pappa är stiligast när han tappat sina "örhängen".....vilket han gjort när jag bodde över hos min gammelfamilj med mamma Doris och pappa Sune förra helgen. Det är från den lill-semestern de här första bilderna kommer.

Min matte kommer att skriva lite mer personligt om mig snart, när hon kommer loss från sitt jobb. Hon kommer nog bl a att berätta om den allra första gången jag träffade Norrlands Cesar Millan, Paul, och hans norrländska hundar.....det ni!

Mamma, JAG och pappa

66. HOBBE (5:an) som bor i HACKÅS i Jämtland

2009-10-11T09:21:00.035+02:00

God dag, goddag alla jag känner och inte känner, alla mina vänner!

Eftersom jag bor i en fin och anrik gammal prästgård har väggarna satt sina spår i mitt språkbruk, ska ni veta. Precis som i mitt uppförande. Och inte blir det sämre av att mina matte och husse arbetar och talar många språk....Ja, ni kan ju tänka er allt jag ska lära mig... :-)
Jag är dock bäst på hundspråket i vår familj, så det så. Men de lär sig snabbt.

Livet skola hindrar mig förstås inte från att busa runt i vår fantastiska trädgård när helst jag får lust -och möjlighet- till det....
Jag är bra på mycket bl a på att motionera min husse...

Jag är en kraftull stilig kille, nästan i klass med brorsan Biggles faktiskt:
Höjd: 63 cm och Vikt: 28 kg

Här under, efter alla tjusiga bilder på mig, har min husse berättat mer om mig i familjen.

LIVET MED HOBBE

Kärt barn har många namn och fastän Hobbe heter Hobbe, så får han även tilltalas Hobbes, Hobbson, Hobelix, Hobbse, vännen mm (bild 1a). Han kom till den gamla prästgården i Hackås i slutet av maj och verkade trivas med sin nya miljö där han tog farstubron i anspråk. Härifrån skaffade han sig utsikt över världen och poserade för fina kort. Som syns av de två första bilderna (1 och 2), har Hobbe hunnit växa en del under sommaren och väger numera 28 kilo och är 63 cm i mankhöjd (kan nämnas i förbifarten att husse har gått ned 5 kilo under samma period).

Mestadels av sommaren har vi varit ute i trädgården (vi har 6 000 m2 så det finns en del att göra och gott om utrymme) där Hobbe har fått röra sig fritt och har numera lärt sig att hålla sig inom tomtgränserna, för det mesta — så var det inte alltid från början, förstås. Häromdagen lade han sig ned vid den nyplanterad rönnhäck med tassarna på plantorna och kroppen innanför tomtgräsen iakttog han grannens idoga arbete med att skörda potatis. Som syns av bilderna har Hobbe funnit sig till rätta bland blommor och bin.

Under tiden som har gått har vi förstått att Hobbe är de tidiga morgons hund. Att får ligga till halvsju får man betrakta som en sovmorgon. Väckningar med puss, stött och lite gnäll kan påbörjas från kl. 5 och framåt. Själv är jag ingen anhängare av allt för tidiga morgon, men jag tar mig ändå iväg ut på våra promenader till kyrkan eller till stranden, eller runt grannens travbana för att slutligen hämta tidningar och sedan gör i ordning frukost åt oss tre, Hobbe, Solbritt och mig. Belöningen för dessa tidiga morgontimmer är fantastiska naturupplevelser när de första solstrålarna träffar Oviksfjällen i deras, sommar-, höst- eller vinterdräkter; eller när sjön ligger stilla och blank framför oss och vi kan tillbringa en stund i rofylld tystnad; eller att höststormen har drivit upp vågor som slår mot strandstenarna och dånar upp till huset; eller helt enkelt tillbringa en gemytlig stund med Hobbe.

Häromveckan ville Hobbe upp och ut redan kl.2 på natten. Han hade ätit något olämpligt så vi gick ut i trädgården för att han skulle kunna göra ifrån sig i den lilla skogsdungen vi har nära huset. Natten var frostkall och himlen stjärnklar. Omgivningen badade i det kyliga, skarpa ljuset av fullmånen. Eftersom Hobbe var pigg, bestämde vi oss för att kasta frisbee i månsken och under några minuter ägnade han och jag oss åt vår lek i trädgården, bara vi två och rymden. Under tiden tänkte jag även på de många övriga fina stunder jag har upplevd i månsken — i Himalaya, på Kilimanjaro, i Jämtlands fjällvärld. Det var ett fint och minnesvärt ögonblick tillsammans.

Eftersom Hobbe är med oss hela tiden blir det så att vi hittar ett naturligt sätt att umgås. Ibland utvecklas kommunikationen så att det blir de små rörelserna, låga visslingarna och tysta kommandon som utnyttjas. Inomhus har Hobbe sina givna ställen där han lägger sig medan vi är hemma, under skrivbordet medan jag jobbar, bakom Solbritt när hon jobbar hemma, på mattan i vardagsrummet eller på sin kudde i hallen när vi kopplar av eller på mattan i hallen på övre våning på morgonen medan han väntar på att gästerna ska vakna till liv. Tycker han att livet är för trist får man en stöt med nosen eller en tass, eller så kommer ett huvud och lägger sig i famnen medan sorgsna ögon beder om uppmärksamhet.

Våra promenader rör sig naturligt efter sjön eftersom den ligger alldeles nedanför huset. På dessa turer kan Hobbe vara utan koppel och oftast uppstår lydnad naturligt i ömsesidig förståelse medan vi går. Ibland blir kontakten så fin att det bara behövs en liten gest för att åstadkomma en riktändring — det är roligt att se när Hobbe tycker vi skall ta en annan väg än den vi hade tänkt oss. Han brukar ha rätt, det blir roligare. När vi följer stranden kan vi antigen ta stigen, eller går över stock och sten vid strandlinjen. För det mesta föredrar Hobbe den senare och på det viset får han träna balans, smidighet och, ibland simförmågan. På vissa sträckor på våra promenader följer vi bilvägar och där fordras mer disciplin och även koppel. Ibland går jag över järnvägsbron vid Billstaån. Fallhöjden är cirka 30 m och här tycker Hobbe om att trippa på slipers (tyvärr inga bilder på detta — jag är mest upptagen med att hålla koll på mig själv och Hobbe).

Några fjällturer har vi hunnit med. I juli var vi på Tieknippen i Bydalen och i september gick vi Dromskåran i samma område. När vi gick till Blanktjärnarna i Vålådalen tyckte inte Hobbe att hängbron över Vålån var någon höjdare. Efter mycket om och men bestämde han sig att det var bättre att simma över Vålån än att utmana hängbron. På vägen hem däremot, gick han faktiskt över bron, med lite uppmuntran från Solbritt. Hobbe har lärt sig simma i Storsjön båda i Hackås och vid Solbritts sommarställe nära Trångsviken (bilderna 9 och 10 är tagit där). Vi har även varit i Storulvån och gått på utflykt där vi träffade på renar utan intermezzo.

En av höjdpunkter i Hobbes liv är när kompisen, boxern Angus, kommer på besök. Då blir det full fart timme efter timme tills de båda ligger helt utslagna. Häromdagen var Hobbe så trött efter ett Angus besök att han knappt orkar leka med en ny bekantskap vi träffade på vår dagliga promenad.

Nu har Hobbe hunnit bli sju månader och börjat lyfta på benet. Han har blivit en stor, stillig kille och har mognat enormt under sommaren. Snart är vintern här och vi blir tvungen att tillbringa mer tid inomhus — dags då för lite mer intensiv mental träning och föreberedelser för några fjällturer till våren.
David

65. KELU / Flash (8:an) från Brunflo

2009-10-10T20:06:00.010+02:00

Tjena allihop!
Det är jag som är den sistfödda.
"Flashan".
Coolast i gänget.
Den lugnaste....
Den.....
Ja, alla stora ord du kan hitta passar mig :-)

Jag väger 20 kg, är slank som en vidja..
Min höjd över havet är 57 cm.

Nu vill min goa matte berätta mera om mig här nedan under bilderna:

Här kommer hon: Kelu/ Flash eller 8:an som hon kallades när hon var pytteliten och såg ut som en miniflodhäst. Hon flyttade in till vår flock bestående av matte, husse, Moa Border collie och Maiko Bordercollie/Golden och har anpassat sig mycket bra. De tre tikarna kommer fantastiskt bra överens och har sina lek- och jaktstunder varje dag. 7 månader gammal är hon en stilig tjej: 57 cm över manken och väger 20 kg.

Kelu har från början haft ett naturligt självförtroende och ett sätt att kritiskt betrakta en under höjda ögonbryn. Tålamod och nya insikter har det blivit för hennes matte. Det här är ingen hund, som man ryar och skriker på, utan här gäller balans och fullkomlig rättvisa. Hon är öppen och social mot andra människor, men hennes djupare vänskap måste både jag som matte och andra göra sig förtjänta av! Första tiden var hon lite ”kylig” i sättet, men är numer ett plåster på sin matte, ska ligga tätt intill och märker direkt om matte är på väg ut, utan henne. Hon har ett utpräglat sinne för TID och kan säkert klockan! Det går inte att slarva med mattider, promenadtider, hälsa-på-tider, husses tider för då har man genast en lång nos som puffar på handen och ett par förebrående ögon som bränner sig in i en som laserstrålar. Hennes mest personliga drag är att hon kan ”prata”. Då menar jag inte gnäll och skall utan långa invecklade skalor av hummanden, brummanden och formade ”ord”. Har ni sett videos på You Tube med de talande hundarna så förstår ni vad jag menar!

Hon älskar mat och äter alla sorters frukter och bär och det blir mest godis som får bli hennes motivationshöjare när det gäller lydnadsträning. Hon är lite sävlig i sättet och funderar gärna en stund innan hon utför ett moment. ”Jag gör det här med bibehållen värdighet. Bara så du vet, matte” säger hon och ger mig en överlägsen blick. Det är tänkt att vi ska tävla åtminstone lydnad nästa år och det kan nog bli en utmaning. Just nu har hon en tonårsperiod då platsliggningen inte fungerar. Hennes vardagslydnad och inkallning har däremot blivit mycket bättre med hjälp av en salig blandning av klicker och större krav. Jag känner mig trygg med att ha henne lös; hon respekterar ett nej, vänder och kommer tillbaka även om det inte är med högsta hastighet. Vi har börjat spåra också och hon är lugn och stadig i spåret och löser alla problem galant!

Hon är inte riktigt vän med sin kropp ännu – lite ranglig och osäker som en älgkalv. Men hennes värdighet och utstrålning kan man inte ta miste på. Pappa Sune upp i dagen!

64. MUSSE PIGG (2:an). Bor i Stöde i Jämtland

2009-10-10T13:52:00.010+02:00

Hej alla collielovers!
Om ni inte sett det förut så kan jag meddela att jag är " YouTubes-mesta-kortis ", utnämner mig härmed själv till det. Överbevisa mig om ni kan! Kolla på länkarna här bredvid. Minst "10 minuter härligt Musse-spring...
Och min matte och husse är jättebra på att filma mig, och då filmar jag oxå..... :-)
Eftersom jag förmodligen är en lättviktare när det gäller den fysiska vikten bland mina syskon så gäller det att visa framtassarna på annat sätt :-) Sen sa man när jag var valp-bäbis att jag var så nätt och söööt. Det tycker jag själv fortfarande fast nu har min gullighet mer och mer övergått i en slank och vacker figur jag har nu även fått ett tjusigt manligt drag över mig, se bara.
OK då, här kommer mina mått:
Vikt: 19 kg
Mankhöjd: 55 cm - 56 cm

Jo, jag går ju på kurs nu och det är riktigt häftigt. Min matte o husse säger att jag är bäst och att jag gör stora framsteg för varje gång. Matte och jag är nu sugna på att göra någon fortsättning, rapportering eller.....ja, i alla fall något där vi kan ha kul tillsammans med andra och där vi får lära oss nya saker.

Husse och matte säger:
Musse älskar leverpastej och viker inte en tum från oss om han vet att vi har det med oss. Trippar bredvid oss och tittar på oss hela tiden med bedjande ögon. Att söka rätt på pastejbitar som ligger ute på gräsmattan är skoj och framförallt gott. Sitter så fint och väntar tills jag lagt ut bitarna och jag säger sök. Då blir det fart på honom ,nosen i marken och springer runt.

Det bästa Musse vet är att få busa med Bosse, en terrier som är jämngammal med Musse.

63. ISKA / Betty Boop ( 6:an ) bor i Skövde, så klart...

2009-10-10T12:57:00.017+02:00

Hej allesammans!

Jag är 55 cm hög.
Jag väger 20 kg
Smärt och smidig, eller hur?

Om ni minns så var jag busigast av alla oss syskon när jag var liten babyvalp, "Betty-Boopan", om ni minns...och det lär ni väl göra. Nu har jag mognat och mina matte har kämpat med mig för att jag ska kunna gå att ha i möblerade rum. Nåja, riktigt så farligt har det väl inte inte varit, men jag har tärt hårt på hennes tålamod många gånger. Nu är jag ju nästan vuxen...och betydligt mera förståndig....

Jag är en alert hund och väldigt nyfiken av mig. Så när jag hör något ute eller ser att vår katt går ut så rusar jag till fåtöljen i vardagsrummet och hoppar upp i den för att se vad som händer där ute. När någon i familjen går ut genom dörren står jag där och vinkar "hej då".
Jag mår bara bra och det är både kul och utmanande att gå på unghundskursen. Jag är duktig och gör bra ifrån mig. På söndag ska vi testa apport. Jagär jätteduktig på att hämta när vi är hemma så jag tror inte det ska vara några problem för mig.....
Nu ska vi ut och lägga spår...

Psst! Min matte berättar mer om mig efter bilderna här under....

Iskas matte:
Iska har påbörjat sin unghundskurs och vi har hunnit gå tre gånger. Det är jättekul och hon gör väldigt bra ifrån sig. Än så länge..peppar peppar har jag inte kommit hem med gråten i halsen som jag kunde göra efter valpkursen vissa gånger då damen inte alls behagade att lyssna på mig.

Iska är fortfarande väldigt "krävande" av mig som förare under träningen. Hon går gärna upp i varv när hon ser de andra hundarna men inte så att det är okontrollerbart. För när jag sätter igång med kontakten i början av passet så lyssnar hon helt och fullt på mig. Instruktören är väldigt nöjd med Iskas och min kontakt! Hon skäller en del under dessa pass framförallt mot sluten, därför har vi lärt in "skall" nu så att vi sedan kan lära in "tyst", nu är det bra... Tränaren/instruktören tror att Iska kommer att vara en helt annan hund om 1 ½ år. Det brukade tydligen vara så med collies att de lugnar sig.

Fast jag gillar i och för sig att hon är så pigg och alert och nyfiken på allt. Det är hennes charm som jag såg första gången jag träffade henne.

Iska har fått spåra en del och hon tycker det är väldigt roligt. Hon märker på en gång när det är dags och jag tar på selen. Hon blir så "på hugget" att hon stressar upp sig och slarvar i spåret. Hon hittar alla pinnar men går upp med nosen för ofta och har för bråttom. Det tog jag upp på träningen sist och då kom vi fram till att jag skulle ta på selen lite då och då utan att det händer något. Så att Iska inte förknippar selen med spårning. Fast jag tror i och för sig att hon är klokare än så. Hon VET när det är spårdags :-) Jag har filmat en snutt och lagt på Facebook men jag vet inte hur jag ska göra för att du ska få se (om du inte finns där kanske?)... . Tror den blir för stor att skicka på mail. Jag ska lägga den på hemsidan när den är klar.