Hej alla coola colliediggare. Det e vi, Sune och jag, Doris, som är här. Äntligen. Vi har haft så mycket att stå i sen sist att vi inte hunnit med bloggen. Hör bara:
Hemma har vi lagt nytt golv ( ! ) i nästan hela övervåningen. Ja, inte vi, vi har fått hjälp naturligtvis. Vi hade lite problem med vissa sågvinklar.
Och så har vi låtit göra ett nytt litet fint rum mot vägen så att vi kan kolla vilka kompisar som går utanför. Hela huset har mer än ett halvår varit fullt av flyttlådor där vi klämt in oss. Mysigt var det. Fast dammigt och sågspån överallt....
Och så har vi målat om huset. Gissa vilken färg? I somras fick vi besök av lilla söta SOFIA och hennes mamma LINA. Samtidigt kom rolige bollkastande WOLLE och hälsade på och vi förevigades med dem.
Vi har åkt bil söderut till värmen flera gånger. Fått fästingar. Förstås.
Vi har upptäckt en jättegod växt som växer på kullen bakom huset. Men vi vet inte vad den heter. Är det någon som vet så kom väldans gärna med förslag. Den är antagligen inte så giftig...vi har ätit massor. Den är så himla god!
Jag, Doris, har låtit kastrera mig. Allt har gått bra. Vår husveterinär Maria hjälpte mig. Förstås! Det känns bara bra. Jag fäller mindre med hår, säger mamma. Och jag blir inte lika irriterad på Sune (bitchig, kallade mamma det, ska hon säga!) som jag blev förut. Trodde jämt att han skulle ta all mat från mig. Fast visst kan jag säga ifrån på skarpen fortfarande, någon "mes" har jag absolut inte blivit...tro inte det.
Så inga fler valpar för min del. Trots att det var en rolig tid alla ungarna. Nu har jag ju i alla fall fått uppleva hur det är att ha 8 st livliga krabater att sköta om. Samtidigt.
Vi har varit ute ganska mycket med våra närmaste kompisar, MULLE och HERO och BOSSE förstås. Vi har fått en ny kompis, BOSS. Han är en stilig kille, en aprikosfärgad storpudel, bor i Södermanland med sin matte Birgitta och husse Lennart. Sune och Boss fann varandra direkt. Jag var lite blyg första gångerna, men nu leker jag med. Han är t o m större än Sune. Och så tjusig!
Vår "moster MajBritt" har varit svårt sjuk i 8 månader, vilket oxå gjort att vi fått åka en hel del bil. Mååånga mil. Fram-och-tillbaka....Men åka bil är bland det roligaste vi vet så det har funkat för vår del, men mamma har inte varken haft tid eller ork att skriva här, hälsar hon.
Nu ska vi åka söderut och följa med mamma på begravning av sin syster MajBritt, som var med om en otäck trafikolycka i påskas. Vi blir nog borta ett bra tag, det är mycket att ordna med där. Och vi bor ju så långt bort från hennes hus. Så det blir en lite sorglig jul.....
Hej så länge!
Och
GOD JUL önskar vi er alla!
Doris & Sune
