torsdag 25 februari 2010

93. - 34,5 C....HUR HAR NI DET?






































Doris & Sune:

Idag ska vi prata om VÄDRET. Det tror jag vi klarat oss utan förut. Ja, inte att själva vädret, men att prata om det. Nu däremot är det verkligen dax. Undrar hur ni andra har det? Och hur våra småttinger (snart ett år ju!) har det?
Nu har vi suttit inne i stugvärmen alldeles för länge, förutom korta stunder då o då, nu får det bli slut på det här! Å nu är det så att t o m jag, Doris, hoppar runt på tre ben och skulle helst inte hoppa på nåt ben alls om jag kunde, helst flyga i stället...Sune har fått skor han..., ni skulle bara se... ha, ha, ho, ho... "Skärp dig, Dorran!"
Vi börjar bli minst sagt utråkade av den här kylan som bitit sig fast sedan mitten på december...Å nu är det visst nåt slags rekord, säger dom.
Vi är ju modiga kortisar så vi är i alla fall ute små stunder då och då för att härda oss, säger mamma, så vi inte blir några "tunnisar och blekfisar". Vi behöver D-vitamin, äsger mamma! Och det är faktiskt skönt. Efteråt. Då får vi ligga vid brasan och värma oss och har vi tur masserar mamma våra tassar.
Annars e det mest inomhusaktiviter vi tränar på, som t ex vissa gamla godingar som sitter i ryggmärgen, men sen lite nytt oxå som t ex "Pang", leta svamp (joho minsann!), lära oss vad "hunden i skogen säger". Bättra på vissa saker, repetition, heter det visst som t ex dra ut och stänga lådor, släcka lyset,... å sånt där annat som e bra å kunna till vardags...
Här kommer lite bilder från en av alla dessa kalla dagar när vi höll igång värmen ute och fick D-vitamin....

tisdag 16 februari 2010

92. FÖRSTA SKIDTUREN för oss, DORIS & SUNE o. våran mamma


Doris & Sune:

HALLÅ IGEN ALLA COOLA COOLACOLLIEDIGGARE!

Idag har vi fått varit med om nåt RIKTIGT spännande. Mamma tog fram skidorna, sådana där långa saker som glider på snön och som det rasslar läskigt om, du vet. Hon sa att hon inte stått på dem sedan den ledsamma och onödiga hundolyckan för 8 år sedan,när hon blev påsprungen av en stor schäfer. Helt av missstag förstås, säger hon. Men nu så, 7 år och en menisk minre och ett otal antal sjukhuvistelser och flera operationer senare så hade beslutet mognat och längtan efter de snöiga vidderna tagit överhanden över rädslan att ramla igen.

NU hade hon alltså tagit mod till sig och vi oxå, (vi är ju modiga kortisar eller hur!!!???) Vi åkte ner till Storsjön, till den gamla kyrkoruinen som norrmännen byggde efter ett slag med svenskarna (birkebeijna) för en så där 1000 år sedan, ett slag som stod på isen där och som norrmännen vann...och Jämtland blev norskt -igen. Varför e vi inte de nu? Dom låter så trevligt när dom pratar....det hörde vi när vi var i Oslo i somras.
Hur som helst, där fanns ett fint ohc brett skoterspår. Mamma lyckades efter vissa konster på ett ben spänna på sig sina laggar, efter diverse konstiga ord under tiden förstås...(kan det vara besvärjelser om lycklig färd??) , Vi sprang och lekte och hoppade snön och racade (som vanligt... :-) ) och iväg det bar med oss alla tre. Ingen olycka skedde. Mot alla odds. Inte fattade vi att de där långa sakerna var nåt man skulle akta sig att inte komma ivägen för. Det gjorde vi däremot senare... :-)

Etthundratre hopp senare fick vi våra "nya" sköna dragselar på oss. Jag, Doris, har en begagnad orange-röd "Dragråtta" (inbudad på Tradera förra året -ett riktigt fynd!) och jag, Sune, har en NY blå Sundpro, tillverkad i Duved. Vi blev fastspända med tvillinghalsband och sedan en expanderlina till mammas midjebälte. Nu blev det riktigt spännande. Inte minst för mamma...FRAMÅT! KÖR! ropade mamma och det blev sigalen till ett RACE....Tjohej! Nu bar det av..oj,oj, oj vad kul det var...vi skrattade och tjöt allihop, mamma värst ...(tur ingen hörde oss). Och att ett gäng rådjur i skogsbrynet stod och kollade in oss 3 underliga figurer gjorde inte det hela mindre spännande.
Nu har vi varit på våra resp premiärturer alla tre. Och den lilla timmens utflykt gav blodad tand för oss alla tre.
Kolla in bilderna. Blir ni inte lite avundsjuka i alla fall? Nå kom o hälsa på så kan vi alla tillsammans göra Storsjön osäker... Gästrum finns...