92. FÖRSTA SKIDTUREN för oss, DORIS & SUNE o. våran mamma

Doris & Sune:

HALLÅ IGEN ALLA COOLA COOLACOLLIEDIGGARE!

Idag har vi fått varit med om nåt RIKTIGT spännande. Mamma tog fram skidorna, sådana där långa saker som glider på snön och som det rasslar läskigt om, du vet. Hon sa att hon inte stått på dem sedan den ledsamma och onödiga hundolyckan för 8 år sedan,när hon blev påsprungen av en stor schäfer. Helt av missstag förstås, säger hon. Men nu så, 7 år och en menisk minre och ett otal antal sjukhuvistelser och flera operationer senare så hade beslutet mognat och längtan efter de snöiga vidderna tagit överhanden över rädslan att ramla igen.

NU hade hon alltså tagit mod till sig och vi oxå, (vi är ju modiga kortisar eller hur!!!???) Vi åkte ner till Storsjön, till den gamla kyrkoruinen som norrmännen byggde efter ett slag med svenskarna (birkebeijna) för en så där 1000 år sedan, ett slag som stod på isen där och som norrmännen vann...och Jämtland blev norskt -igen. Varför e vi inte de nu? Dom låter så trevligt när dom pratar....det hörde vi när vi var i Oslo i somras.
Hur som helst, där fanns ett fint ohc brett skoterspår. Mamma lyckades efter vissa konster på ett ben spänna på sig sina laggar, efter diverse konstiga ord under tiden förstås...(kan det vara besvärjelser om lycklig färd??) , Vi sprang och lekte och hoppade snön och racade (som vanligt... :-) ) och iväg det bar med oss alla tre. Ingen olycka skedde. Mot alla odds. Inte fattade vi att de där långa sakerna var nåt man skulle akta sig att inte komma ivägen för. Det gjorde vi däremot senare... :-)

Etthundratre hopp senare fick vi våra "nya" sköna dragselar på oss. Jag, Doris, har en begagnad orange-röd "Dragråtta" (inbudad på Tradera förra året -ett riktigt fynd!) och jag, Sune, har en NY blå Sundpro, tillverkad i Duved. Vi blev fastspända med tvillinghalsband och sedan en expanderlina till mammas midjebälte. Nu blev det riktigt spännande. Inte minst för mamma...FRAMÅT! KÖR! ropade mamma och det blev sigalen till ett RACE....Tjohej! Nu bar det av..oj,oj, oj vad kul det var...vi skrattade och tjöt allihop, mamma värst ...(tur ingen hörde oss). Och att ett gäng rådjur i skogsbrynet stod och kollade in oss 3 underliga figurer gjorde inte det hela mindre spännande.
Nu har vi varit på våra resp premiärturer alla tre. Och den lilla timmens utflykt gav blodad tand för oss alla tre.
Kolla in bilderna. Blir ni inte lite avundsjuka i alla fall? Nå kom o hälsa på så kan vi alla tillsammans göra Storsjön osäker... Gästrum finns...