104. ÄNTLIGEN!

Doris & Sune:
Förra söndagen fick vi fint besök må ni tro. KELU, vår sistfödda flicka, kom äntligen och hälsade på oss med matte LENA och husse ANDERS. Oj, så roligt! Hennes två systrar fick stanna hemma den här gången.
Vi har inte sett henne sedan hon flyttade till sitt nya hem i Brunflo. Men allra först var vi lite osäkra på om det verkligen var "Flash". Så, jag, Doris, var tvungen att kolla henne extra noga...För att vara ärlig så passade jag oxå på att fostra henne lite till, tyckte att det var bättre att förekomma än förekommas. Ifall hon skulle uppvisa tonåringars vanliga obstinata stil. Hmmm. Mamma gav mig bannor i enrum efteråt. Hon tyckte jag var onödigt sträng och talade om att man ska vara fast OCH vänlig med sina barn och vänner. Jo, jo, jag fattar väl det, men min instinkt säger mig att jag fortfarande är mamma och att barnen behöver lära sig ödmjukhet inför vuxna,....hmmm, men jag ska tänka mig för nästa gång. Jag vill ju var en snäll och rolig mamma så att de oftare kommer och hälsar på.
Öhh, öhh, och jag, Sune, jag tar inte så hårt på det där med fostran. Jag gillar bara läget...huvudsaken man har kul ihop, får kampa med ett rep, leka med en boll, eller leka tafatt eller tittut, DET är skoj...
Hur som helst, vi busade i backen i snön, och det var jätteskojigt. De tvåbenta fikade i solen denna vackra underbara dag.
Nästa dag kom Kelu´s husse och fixade våran innetrapp, för han är "storfixare" , nej, inte "storfiskare", vad DET nu är...hur som helst så är trappan sååå fin och stadig att gå i nu. Vi lägger ut hans hemsida som en länk om någon skulle få för sig att göra ny gräsmatta, bygga ett trädäck , koja i trädet eller.....vad ni nu kan hitta på att göra för skoj till sommaren.
Ha´re gott alla coola colliesdiggare!

103. Den som väntar på nåt gott....nu kommer jag, MUSSE! Kolla inlägg 100!

102. ALEX ! Vi tänker extra på dig och din familj idag!

Hej!

Vi vill oxå gärna skicka en hälsning från oss i Torvalla By, Jämtland;

GRATTIS UNDERBARA COOLA-COLLIES PÅ 1-ÅRSDAGEN!!!

Hos oss går livet sin gilla gång, det har varit en mycket kall, mörk, snörik vinter, men nu är det härligt, o vi hoppas det håller i sig nästa vecka när vi åker till Björnrike på sportlov! Blir spännande att ta med Pascha dit, till hotell, liftar, skidor och backar, hittills har vi bara testat drag med sparken, vilket dock funkat klockrent. Pascha har varit hos oss ett halvår (igår), o hon är en underbar schäfertjej, dock har vi fortfarande lite problem med hundmöten, men vi kämpar på. Hon är med mig varje dag på jobbet, till allas (och min) stora förtjusning!

Tände ett ljus för lille Alex imorse, Lill-Prinsen, och bad en stilla bön att han har det bra uppe i sin himmel. (suck). Med Tess (vår gamla hund), o alla andra hundar. Många tårar har runnit (även idag), men man måste ju se framåt... Och vi minns vår lyckliga, härliga sommar med honom med så mycket glädje, o vi minns hur vi skyndade hem flera dagar tidigare från semestern i Spanien för att hämta hem honom!

Hoppas nu att ni alla, Doris, Sune o Viviane, i Orrviken mår bara bra, vi ser fram emot en solig, varm vårvinter, med många turer ut på isen, och än en gång GRATTIS alla ni underbara "små valpar" !!

Soliga gnistrande vinterhälsningar från Malin m fam.

PS Nedan "Pascha" och Simon DS

101. GRATTIS ALLA NI 1-ÅRINGAR !

DORIS & SUNE:
Idag är en stor Dag!
Dagen till ära har ni alla var och en fått ett eget inlägg, se här breevid.

Så här såg ni ut när ni var dryga 6 veckor gamla.....är det någon som minns?



För ett år sedan, på natten, föddes ni här hemma i vårt rosa hus, en mild vårvinterkväll i ett litet "kartonghus" i mammas sovrum. Vilken stor och fantastisk upplevelse för oss alla och våra två valpmorskor, Marie och Linda

Det har varit ett innehållsrikt år. För oss och inte minst för er små som fått nya kärleksfulla hem med massor av nya spännande upplevelser. Innehållsrikt för era mattar och hussar, inklusive alla småmattar och småhussar, som fick en ljuvlig liten valp i sitt hem. En liten mjuk och gosig valp med sylvassa tänder som busade och som skulle skötas och fostras, klippas klor på och läras bli rumsren. En liten som åt och åt och åt.... En liten krabat som nu nästan blivit vuxen. Åtminstone åtskilliga kg tyngre. Och fått långa ben. Och några av er har vuxit om oss.....jo, det e sant! Oj, vad fort det gått!
Och vi tänker lite extra på dig Alex (Obelix) som sorgligt nog inte längre finns med oss. Vi saknar dig och din speciella glädje och sprallighet (läs humor). Undrar hur du skulle vara idag....Du har oxå fått ett eget inlägg från din familj.

En del av er har gått utbildning, några kommer att gå vidare i skola, några av er har fått viktiga uppdrag i era hem. Alla är ni så stiliga och ståtliga. Ja, det ska vara det där med öronen då förstås....men det får vi ta...vi har det problemet vi oxå ju....(fniss). Det viktiga sitter ju inte i öronen utan...just det... mellan dem!
Vi är så stolta över er! Och tack alla familjerna att ni tar så fint hand om de "små"! Och tack för att vi har den fina kontakten med er alla! Hoppas verkligen vi alla kan ses på Valpträffen här i vår!

Vi önskar nu er alla en RIKTIGT ROLIG o SPÄNNANDE födelsedag! GRATTIS!

Många nospussar och mycket bus från mamma & pappa

100. 1 år! GRATTIS MUSSE (Musse Pigg) !

Hej!

Lovade att jag skulle skriva några rader och skicka några bilder på Musse. Blev inte tid till det förrän nu.

Musse har haft en tuff start på det nya året. Många veterinärbesök och en del mediciner att ta. Musse har haft problem med sina tonsiller i omgångar. Första gången var i höstas och nu i fredags opererades tonsillerna bort. Så det har varit lite stökigt med honom mer eller mindre efter jul. Har tyckt så synd om honom och det tog ett tag innan vi förstod att det var halsen som krånglade igen. Matte började jobba 15 januari och det var i den vevan som han igen började att hoppa över vissa måltider. Vi trodde att det berodde på att jag börjat jobba och att han inte tyckte om förändringen. I början på februari fick han sin första kur medicin för tonsillit. Han började äta igen men sedan vart det kört igen och en ny kur i början av mars. Vår veterinär rekommenderad oss att ta bort tonsillerna och nu gjort. Vi ska in för efterkontroll om nån vecka för att se om de fick bort allt. Finns det några spår kvar bränner man bort det, annars kan besvären återkomma. Han verkar rätt pigg men måste ta det lugnt under en veckas tid. Han som normalt är en kille som gillar mat och att var aktiv.

När första snön som föll var han överlycklig och men ändå lite fundersam på vad det var som kom uppifrån och la sig som ett täcke. Han gillade att springa eller rättare sagt hoppa sig fram i den djupa snön som kom. Nått som han och hans matte gillar är att turas om att jaga varandra. När matte säger "nu kommer jag och tar dig" då gör han sig beredd. Ner med överkroppen och baken rätt upp och när matte gör ett utfall då sticker han iväg. Gärna in i djupsnön och gör en bana runt, ned i djupsnön och upp igen på skoterspåret. Springer mot matte för att sedan lura henne och vejer av igen. Matte blir alltid så glad när vi leker. Sedan brukar vi leka jaga "pipen" en leksak som bara vi har för att gör något kul tillsammans. Eftersom vi bor så bra till, för att få var lös brukar han oftast få vara det och upptäcka den lilla värld som finns runt vårt område. Det händer ibland att Musse får nos på något och sticker iväg en stund för att kolla in vad det är. Men han vill oftast ha kontroll var husse eller matte är när vi är på promenad. Men om han verkar för lite intresserad av husse och matte brukar dom gömma sig. Nu när både husse och matte jobbar är han i Sundsvall hos Joakim som lär honom hur man ska bete sig i stan. Tycker det är roligt att se och träffa andra människor och hundar. Nått av Musses favorit sysselsättningar på promenader är att använda sin nos. Det kan se riktigt roligt ut när han är så fokuserad, nosen i marken och kroppen som följer med i slingriga banor. Musse har alltid varit "liten" men har nu kommit upp i 24 kg, en riktigt snygg kille som charmar många. Han har blivit djuraffärens "gullkille". Ägarna har en boarder collie och tycker att han är så fin. De vill alltid prata och goa med honom och bjuda honom på nått gott när vi kommer på besök.

Musse har berikat både mitt och Leifs liv med många fina minnen.

Hälsningar från ett soligt Gålviken!

Musse, Gittan och Leif

99. 1 år! GRATTIS BIGGLES!

Hej Morsan och farsan och alla ni mina syskon!

Ni skulle se hur min matte såg ut i ansiktet När hon läste om er Hon flinade, skrattade och hade andra hyss för sig. Sen klappade hon om mig på ett alldeles speciellt sätt så där i förbifarten, allt medan hon fortsatte att läsa om er. Jag tror att det var något bra hon läste. För hon var lite smörig så där på rösten, Som hon ibland kan vara. När hon vill något Eller jag har förstått och gjort som hon velat Då låter hon så där.

NU skall jag berätta om mig
Att om matte mätt mig rätt , är jag nu 69-70 cm hög. Det ni . Det verkar som om jag är störst av er alla.
Vad jag väger,vet hon inte Men jag är tyngre än förut. Muskulös och snygg är jag oxå. Det tycker matte och dom som hälsar på oss

Sen är jag en hejjare på att pinka. Långt och med mönster och bokstäver Är stolt själv, måste jag tillstå.
Ingen av mina hundkompisar kan pinka som mig.
Jag är en stor kille nu Som för det mesta är lös och följer min matte i allt det hon gör.
Ibland måste jag ha koppel Det är när matte bestämt sig för att jag måste lära mig att gå fot och fint i koppel.
Som om jag inte skulle kunna det.

Jag trivs bra med min matte Även fast hon kan ha sina jobbiga sidor. Men de får jag ha överseende med. Fast hon börjar förstå, lite mer för varje dag. Hur jag funkar och vad det är jag försöker säga åt henne När hon inte begriper. Snacksalig brukar hon säga om mig Ja men vadå då...Hur skall man annars kunna göra sig förstådd av människor OM man inte snackar med dom.
Det är inte alltid lätt att vara hund heller.

Så vill jag säga till er mina syskon och föräldrar, Matte har lovat mig att jag får säga det,
Att NI ÄR ALLA VÄLKOMNA att hälsa på oss Här i skogen
Slå bara en pling först Så vi vet Då håller vi oss i närheten.

STORT GRATTIS TILL ER ALLA PÅ ETTÅRSDAGEN
Önskar jag Biggles och mina kompisar,Sobella,Kajsa,Jupiter och min matte Inge

98. 1 år! GRATTIS HOBBE!

Hej Viviane

Har inte så mycket att rapportera den här gången. Hobbe har blivit en stor hund: 64 cm i höjd och väger 32 kg. Han är fortfarande morgonpigg men mindre ivrigt. Gillar snö och kyla -- tycker husse är klen när han vill in efter en halvtimmes frisbee spel i -30 grader. Springer gärna i snön och simmar genom snödrivor på gården. Har gått kurs och verkar vara duktig på spårövningar.

Jag bifogar de två senaste bilder vi har. Skriver mer senare. /David

97. 1 år! GRATTIS KELU (Flash) !

Hej!

Tänk att det redan gått ett år sedan Kelu kom till världen! När hon kom till oss var hon bara en liten ”kålmask” i ena soffhörnet – idag får hon ta till hela soffan om det ska bli bekvämt! Idag är hon en stor hund, nästan 62 cm över manken.

Det är mycket som har förändrats den senaste tiden. Kelu har blivit ”dam” som med värdighet – åtminstone för det mesta - glider fram med typiskt fjädrande colliesteg. Efter löpningen verkar hon ha mognat en hel del och för sig mer självmedvetet. Alla kroppsdelar passar ihop och hon snubblar inte längre över sina tassar. Vi tycker att hon är en rasande stilig tjej, även om öronen står rätt upp.

Flocken med de tre systrarna har vuxit ihop och blivit oerhört harmonisk. Kelu vet att hon är yngst och betygar genast sin vördnad för de äldre när det behövs. Moa – den äldsta border collien – har på ett oväntat sätt funnit sig i Kelus lite flamsiga framtoning och ofta kan man hitta dem liggande tillsammans i husses och mattes säng med varandra som huvudkudde. Maiko – blandisen – som bara är tre år är fortfarande en härlig lekkompis och här är det fritt fram att slänga varandra i backen och grina brett och lyckligt över det!

Det inte blivit mycket tränat vad gäller tävlingsträning på ett tag, men däremot har vardagslydnaden blivit så mycket bättre. Visst måste Kelu med stolt hållning demonstrera att hon visserligen lyder, men att det går lite långsammare än på border collie-vis. Hon vet att man inte rusar fram till vare sig folk eller fä, även om hon gärna galopperar ”på stället” när vi ska gå förbi människor och hundar på trottoaren. Efter att vi bytt hallgolv ( efter ett stort ombyggnadsarbete från hennes sida ) har korkmattor oh annat golv fått vara ifred. Någon enstaka gång lyckas hon ”tappa ner” nosen på ett frestande lakanshörn och snuttar en stund, innan matte kommer rusande och grälar. Det verkar också som om mattes sängmadrass kan klaras från att behöva bytas ut. Det var länge sedan vi möttes av gula skumgummibitar i sovrummet efter att hon fått vara ensam…

Hon har också blivit ett riktigt ”matteplåster” på senare tid - älskar att kramas och komma rusande mot en och vänligt greppa ens hand och berätta hur trevligt vi har tillsammans. Kelu är en riktig pratkvarn! Jag vet inte om man ska beskriva det som en grizzlybjörns rytande (fast vänligt) eller som en sjöelefants brölande (fast gulligt) eller den där hårige Chewbaccas i Stjärnornas krig märkliga talkonst (fast mer melodiskt). Hur som helst är hon mest talför på mornarna – stackars grannar – och på kvällarna under TV:s bästa programtid. Matte tycker förstås att det för det mesta är trevligt att snacka en stund, men husse är inte lika road. På kvällarna till kvällsfikat börjar proceduren med att förflytta skor från hallen till vardagsrummet. Alla mina hundar har haft en period av de här försäljningsmetoderna. Någon gång har man stuckit åt henne en godbit för att hon varit så söt, när hon kommit kånkande på en stövel och efter den lyckade försäljningen har vi nu samtliga skor och stövlar samlade vid kaffebordet. Maiko låtsas inte om, att hon också har gått igenom samma skoperiod, utan blänger bara ogillande på henne.

Bortskämd? Inte då. Matte flyttar så gärna ut på sängkanten, så att Kelu kan ligga som ett klistrat frimärke mot hennes kropp och vila huvudet i hennes knäveck. Visst sitter hon som ett ljus (tillsammans med Maiko) och väntar på att få slicka tallrikar efter måltiderna, men vad har man hundar till om inte för att skämmas bort? Bestämd med mattider och sista kvällskisset är hon också och behagar man inte ”lyda” kommer det långdragna pratandet…

En rar, vänlig, skojfrisk och vettig hund – det är hon vår Kelu!