78. Sommarminne 2: VALPTRÄFF 25-26 juli -09, Spårning

Alex´o Iskas första spårning. Fantastiskt duktiga valpar och inte minst deras engagerade och ambitiösa förare...Mariah och Håkan! Vi klappar alla våra tassar för dem.

77. Sommarminne 2: VALPTRÄFF 25 -26 juli -09

Doris & Sune:
Ja, nu ska vi berätta lite om den familjeträff vi hade i somras. Man brukar ju ha släktträffar på sommaren, eller hur? Valpträff, heter det visst. Då brukar solen lysa sägs det. Vi hade lite småregn båda dagarna, men vad gjorde väl det, när vi hade så roligt...
Mamma hade gjort ett digert program, för hon vill ju att alla våra små ska få bra självförtroende och självkänsla och få pröva så många olika saker som möjligt och känna att de klarar av det.

Iska och hennes familj kom upp från Skövde och Alex kom med sin familj från Torvalla.

Första dagen började vi med att nosa på varann och leka och busa. Oj, så kul det var att återse Iska o Alex och deras familjer. Alex hade vi träffat då och då tidigare. Medan de tvåbenta fikade tillverkade de spårpinnar och slutpinne som de markerade med siffror och spårnypor, olika färgade plastband för spår och för pinnar. Mariah, Iskas matte, var en baddare att såga pinnar. Sen bar det av uti skogen.
Vi, Sune & jag, gav dem lite insidertips först, men sssch, säge inget! Sedan fick vi stolta sitta i bilen och titta medan Iska o Alex tog spåret. De var helt suveräna. Naturligtvis. Vi vet ju vilka de brås på... :-) Vill du se lite av spårningen, se nästa inlägg nr 78.

Efteråt tränade vi att gå på brygg nere i vår lilla hamn där vi har segelbåten. Och jag, Doris, hoppade i vattnet förstås och visade hur man simmar, medan Iska o Alex såg på. Ludde, våran "storebror" kom förbi.

Hemma igen fick de träna att gå i branta trappan, STEG_FÖR_STEG. Absolut inte springa, vare sig uppför eller nerför. En klick och en godis-godis för varje steg. Sååå duktigar, våra små. Och framför allt deras matte rep. husse.

Mamma hade oxå dukat upp ett bord med en massa läsning om hundar och hur man kan träna oss.

Dagen därpå kunde Alex inte komma så vi gjorde lite annat än planerat.
Iska fick träffa farbror Bengt som ibland hade fått rycka in och hjälpa till att sköta om valparna medan de bodde kvar hemma. Vi vet inte vem av dem som blev gladast...

Det här vill vi gärna göra om. Nu hoppas vi och håller våra tassar att alla kan komma nästa gång. Vi tror det blir till våren när det börjar bli varmare ute.

















Tack för att ni kom!

76. Sommarminne 1

Nu när vintern närmar sig så kommer härliga sommarminnen. Ett är när mamma var på jobb bl a till TORSBY. Där hälsade vi på mammas kompis Inga-Lill.
Vi fick oxå följa med till den stora staden OSLO, där hennes dotter bor. Oj, så varmt det var...Dryga 25 grader sent på kvällen. Där "gick vi på lokal", d v s vi satt UTANFÖR med var sin vattenskål (pytt!) och kollade in nattlivet downtown... De ni, då skulle ni vart med. Bland tricken och motorhojar och veteranbilar, och...för att inte tala om alla fyrbentingar. Riktiga snyggingar. Vi har aldrig sett så många på samma ställe...
En dag gick vi sightseeing i Vigelandsparken. Det var mäktigt. Mamma var alldeles lyrisk över alla rosor och lavedlar.
Vi fick ha nosgrimmor på oss eftersom vi ibland var tvungna gå precis alldeles, alldeles nära trafiken, riktigt läskigt faktiskt. Särskilt tricken som det skrek så bedrövligt om. Nästa gång ska vi få åka med den, har mamma lovat. Den här gången var hon mest rädd själv, tror vi. För trafiken.

Vi bodde bak i bussen som vanligt och hade det så gott där.

I BADA där mamma var på kurs, där besökte vi till vår vanliga härliga sandstrand.

En dag hände det sig, när vi gick på promenad (utan koppel) i Torsby, att ett stort rådjur sprang upp MITT framför oss. Gissa om vi blev paff allesammans. Jag, Doris, tyckte det såg ut som en kul lekkompis, så jag sprang efter ner i diket, men, gissa vad som hände? Jo, jag snubblade och gjorde en snygg kullerbytta och undrade mest vad som hände. "Det var tur" sa mamma, som genast blev orolig för stora vägen som gick en bit därifrån. Jag hade ju inte sprungit så långt, det gör jag aldrig, var ju bara skoj att titta närmare på den eventuella lekkompisen.

Ja, det är härligt att drömma sig tillbaka nu när vintern är i antågande...med blöta ruggiga pälsar, smutsiga tassar och kalla öron. Brrr.

75. GÄSTVALPAR : MUSSE 8 mån nedan, därefter CIA 7 mån

Doris:
I helgen hade vi våran lille Musse här på besök. Han stannade över natten hos oss och det var så spännande att få träffa honom igen. Oj vad vi lekte. Och jag, Doris, hämtade leksaker till honom precis som jag gjorde när han var liten liten pilt. Och det märktes att Musse var "min". Vi kom väldigt bra överrens.
Och hans stackars matte och husse blev som lergubbar av alla glada tassar de fick på sig när de kom och hämtade honom. Sune och jag hjälpte ju oxå till att sätta våra bomärken på deras jackor, om jag ska vara riktigt ärlig.

OCH

Tidigare i höst, för en månad sedan hade vi CIA här några dagar. Här nedan ser ni några bilder från de dagarna. Eftersom det var fler dagar hann vi göra mer hyss tillsammans. Dessemellan kände jag, Doris, mig föranledd att fostra det lilla busfröet. Men, som tonåringar är, det jag försökte förklara det gick in i ena örat och ut i det andra... hmm, undrar om man var sådan själv... Och CIA var förstås Sune´s, det behövde man inte vara nån psykolog för att märka. Se själva.