Doris & Sune:
Ja, nu ska vi berätta lite om den familjeträff vi hade i somras. Man brukar ju ha släktträffar på sommaren, eller hur? Valpträff, heter det visst. Då brukar solen lysa sägs det. Vi hade lite småregn båda dagarna, men vad gjorde väl det, när vi hade så roligt...
Mamma hade gjort ett digert program, för hon vill ju att alla våra små ska få bra självförtroende och självkänsla och få pröva så många olika saker som möjligt och känna att de klarar av det.
Iska och hennes familj kom upp från Skövde och Alex kom med sin familj från Torvalla.
Första dagen började vi med att nosa på varann och leka och busa. Oj, så kul det var att återse Iska o Alex och deras familjer. Alex hade vi träffat då och då tidigare. Medan de tvåbenta fikade tillverkade de spårpinnar och slutpinne som de markerade med siffror och spårnypor, olika färgade plastband för spår och för pinnar. Mariah, Iskas matte, var en baddare att såga pinnar. Sen bar det av uti skogen.
Vi, Sune & jag, gav dem lite insidertips först, men sssch, säge inget! Sedan fick vi stolta sitta i bilen och titta medan Iska o Alex tog spåret. De var helt suveräna. Naturligtvis. Vi vet ju vilka de brås på... :-) Vill du se lite av spårningen, se nästa inlägg nr 78.
Efteråt tränade vi att gå på brygg nere i vår lilla hamn där vi har segelbåten. Och jag, Doris, hoppade i vattnet förstås och visade hur man simmar, medan Iska o Alex såg på. Ludde, våran "storebror" kom förbi.
Hemma igen fick de träna att gå i branta trappan, STEG_FÖR_STEG. Absolut inte springa, vare sig uppför eller nerför. En klick och en godis-godis för varje steg. Sååå duktigar, våra små. Och framför allt deras matte rep. husse.
Mamma hade oxå dukat upp ett bord med en massa läsning om hundar och hur man kan träna oss.
Dagen därpå kunde Alex inte komma så vi gjorde lite annat än planerat.
Iska fick träffa farbror Bengt som ibland hade fått rycka in och hjälpa till att sköta om valparna medan de bodde kvar hemma. Vi vet inte vem av dem som blev gladast...
Det här vill vi gärna göra om. Nu hoppas vi och håller våra tassar att alla kan komma nästa gång. Vi tror det blir till våren när det börjar bli varmare ute.
Tack för att ni kom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar