Natten i natt var hemsk. Min lilla 6:a skrek i nästan 5 timmar. Puh! Hon krampade och krystade och bara skrek. Efter att jag prövat att ge henne lite extra mat och att slicka henne med massage på magen och mamma masserat henne och burit runt på henne innanför sin tröja så ringde mamma och väckte jouren på Norra Storjöbygden, vet. Ingrid. Vi fick tipset att fortsätta massage och tempa henne, men det var inte lätt. Hon bara skrek med någon minuts uppehåll ibland. Och spände sig som en fjäder. Kl. 02.00 ringde mamma igen, som nu var riktigt orolig och hade gjort i ordning en liten låda med massor av filtar i och var beredd köra in till stan och vet.stationen med 6:an. Nu fick vi tipset att försöka ge henne lite olivolja eller liknande eller miniform, för vet. Ingrid trodde hon hade fått kolik. Ja, jag var riktigt, riktigt orolig jag med, ska jag säga dig. Visste ju inte hur allvarligt det var. Mamma hade ingen olja hemma så hon la lite hälso-kokosfett i en plastpåse som hon värme i handen samtidigt som hon masserade min lilla 6:a innan för sin tröja. Och medan mamma letade en liten pipett, eller vad det heter, så somnade lillan till då och då. Till slut när klockan var runt halv fyra så sov hon helt och hade slutat skrika. Oj, så skönt! Nu kunde vi alla somna. Helt utmattade.
Lilla 6:an kallas även Feather, hennes vita krage har formen av en fjäder.
I morse var 6:an pigg som vanligt och åt frukost med god aptit.
Sedan kom Sune på besök och vi la oss ute i solen på "Playan", som du ser. Jag ääälskar att ligga och sola, det är bland det bästa jag vet. I synnerhet nu när våren kommer och solen börjar värma min vinterfrusna päls. Sune skulle varit på utställning kl 07.30 idag, men mamma varken orkade åka iväg eller ville fara från 6:an.
På "Playan" fick vi massage, kloklippning, öronvård, mm, och jag blev tvättad och "smord". Inget dumt ställe å va på! Kan rekommenderas. Såååå skönt!
Och vet du vad? Man säger att min päls har blivit ännu blankare och tjockare efter valpningen! Titta får du se! Jag tror jag vet hemligheten. Den ska jag berätta för dig en annan dag.
På eftermiddagen åkte Sune iväg på en härlig vårlig is- och skogspromenad med vår kompis MULLE, en störtskön, mysig, skitsnygg, isländsk fårhund, medan jag skötte de små. (Jo, vi HAR visst ett jämlikt föhållande!)
När de kom hem igen hjälpte oss Mulle´s mamma, coola PIA, att klippa klorna på alla valpar. 8 st x 18 klor = 144 klor! Det du! Vissa av valparna skriker för varje klo medan det inte alls tycks bekomma andra. De river mig ju ganska ordenligt när de äter så jag har massor av små, små sår, som jag får tvättat och smort var dag . Ja, det kan jag erkänna, att det är inte något jag direkt ser fram emot längre, att ge dem mat. Men varje gång de får sina klor klippta så känns det bättre ett tag.
Här är PIA och MULLE på bild.Tack för hjälpen!
Jag tror att du skulle passsa alldeles utmärkt som valpmorska, Pia!
Så här skönt kan man ha det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar