2. ÄNTLIGEN FÖRSTA RAPPORTEN, SÖN 15 MARS

Doris: Nu äntligen finns det lite tid att berätta lite mer om mina valpar. Det har varit lite snärjigt, minst sagt. I synnerhet som vår mamma fick reda på av vet. Maria att det fanns valpar i min mage, bara 6 dagar innan de föddes. Mamma hade tittat så underligt på mig en längre tid. Till slut trodde hon att jag hade någon hormonobalans, eftersom jag bara blev allt rundare! Hon kunde ju inte tro att vi , Sune och jag,.........., vi som hade turats om att vara i en stor komposthage med tak över från Nyårsafton och ett par veckor fram i januari. Och inte fick vi leka som vanligt heller. Ja, så kan det gå. Människan kan visst inte räkna så bra. Tjyvparning pratar mamma om, vad är det?

Som sagt, valparna är åtta (8) stycken och är naturligtvis gudomligt söta. Tre (3) är sobelfärgade, en (1) tik, den förstfödda som vägde 404 g och två (2) hannar. De andra fem (5) är trefärgade, tre (3) tikar 0ch två (2) hannar. Den minsta som är en hanne vägde 311 g. Och att väga dem var inte lätt. De sprattlade på vågen så att Marie och Linda, de underbara valpmorskorna, knappt kunde hålla i dem. Så vikten får man nog ta med en liten nypa salt...

Förlossningen var busenkel, allt gick som på räls. Det var mest mamma som var nervös. Men det kändes lite ovant måste jag säga att ha 8 småttingar kryllande och pipande omkring mig. Överallt. Maten fixade de små själva som tur var. Och gör. För bra aptit har de alla åtta. Och växer så det knakar. Nu är det matdax igen.
Här en bild på min förstfödda och mig.