söndag 12 april 2009

24. DET ÄR UNDERBART ATT VARA PAPPA !

SUNE:
VÄLKOMMEN HIT IGEN!
Glad fortsättning på Påsken alla trevliga bloggläsare! Och tack Eleonor och Kajsa för er gulliga och omtänksamma kommentar! Och tack alla ni andra för tidigare kommentarer! Och det är extra häftigt när ni skriver ut era namn i kommentarerna! Sååå roligt!

Ja, det har verkligen varit mycket att stå i, men åååh, vilken underbar helg jag har haft! Doris har plötsligt blivit så snäll och fin mot mig igen. Nu är hon nästan samma gamla goa roliga Dorran som hon var innan det här med småttingarna.

Jo, helgen har varit så mysig även på andra sätt. Fullt av trevliga människor som kommit och gått, jag äälskar människor. (Mer om alla dom i nästa inlägg).

Och så har alla vappsarna fått namn. Ja, de har väl haft det ett tag men nu är det mer officiellt. Snart ska vi lägga ut namnen här. När vi lyckats få var och en att fastna på bild förstås, vilket inte är det lättaste kan jag säga. De står ju aldrig still, de små! Mamma säger att hon får nog sätta Karlssons klister under tassarna på dem... hm??.

Men framför allt har jag fått umgås med mina roliga småttingar nästan så mycket jag vill de här dagarna. De säger att jag är en ovanligt snäll pappa, ja inte vet jag, men jag tycker kidsen är roliga. Varje morgon när jag vaknar hemma hos snälla "farbror Bengt" längtar jag att komma upp på gården till dem.
Och inte gör det mig så mycket att de biter mig i öronen och benen heller, det kittlar lite bara...se bara på 6an här under...Än har jag inte behöva ryta i, vilket Dorran däremot gör med besked när de biter henne på matlådan...ja det kan ju inte var så skönt med de vassa små gäddtänderna de har. Likadant ryter och morrar hon när de gjort nåt hyss, som sprungit iväg för långt eller varit för burdus med något syskon eller liknande. Det låter hemskt så att jag nästan blir rädd. Huvva vad hon morrar....De små hukar strax men sen sätter de fart igen, och Doris pussar på dem. Men det är bra att hon säger ifrån tycker jag....ungar ska inte få göra som de vill hela tiden, eller hur, hur skulle det se ut?

Som grädde på moset fick Dorran och jag sedan ut på isen på påskaftons eftermiddag, denna underbara vårdag och jag fick t o m dra lite släde. Fast det var lite tungt i den varma snön.
Bilderna får tala för sig själva.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är såå roligt att ni lägger ut bilder så man får se hur dom växer dom små! Verkar ju som att dom mår jättegott, och Sune å Doris också!
Jag hoppas att vi kan komma och hälsa på snart, jo det är vattkoppar vi har här igen så vi har haft sjukstuga hela påsken.....
Men än hinner jag väl träffa dom? Är dom 5 veckor nu?
Ha´det såå gott!!!!

Mvh Susanne, Ztikka och Sota