63. ISKA / Betty Boop ( 6:an ) bor i Skövde, så klart...

Hej allesammans!

Jag är 55 cm hög.
Jag väger 20 kg
Smärt och smidig, eller hur?


Om ni minns så var jag busigast av alla oss syskon när jag var liten babyvalp, "Betty-Boopan", om ni minns...och det lär ni väl göra. Nu har jag mognat och mina matte har kämpat med mig för att jag ska kunna gå att ha i möblerade rum. Nåja, riktigt så farligt har det väl inte inte varit, men jag har tärt hårt på hennes tålamod många gånger. Nu är jag ju nästan vuxen...och betydligt mera förståndig....

Jag är en alert hund och väldigt nyfiken av mig. Så när jag hör något ute eller ser att vår katt går ut så rusar jag till fåtöljen i vardagsrummet och hoppar upp i den för att se vad som händer där ute. När någon i familjen går ut genom dörren står jag där och vinkar "hej då".
Jag mår bara bra och det är både kul och utmanande att gå på unghundskursen. Jag är duktig och gör bra ifrån mig. På söndag ska vi testa apport. Jagär jätteduktig på att hämta när vi är hemma så jag tror inte det ska vara några problem för mig.....
Nu ska vi ut och lägga spår...

Psst! Min matte berättar mer om mig efter bilderna här under....

Iskas matte:
Iska har påbörjat sin unghundskurs och vi har hunnit gå tre gånger. Det är jättekul och hon gör väldigt bra ifrån sig. Än så länge..peppar peppar har jag inte kommit hem med gråten i halsen som jag kunde göra efter valpkursen vissa gånger då damen inte alls behagade att lyssna på mig.

Iska är fortfarande väldigt "krävande" av mig som förare under träningen. Hon går gärna upp i varv när hon ser de andra hundarna men inte så att det är okontrollerbart. För när jag sätter igång med kontakten i början av passet så lyssnar hon helt och fullt på mig. Instruktören är väldigt nöjd med Iskas och min kontakt! Hon skäller en del under dessa pass framförallt mot sluten, därför har vi lärt in "skall" nu så att vi sedan kan lära in "tyst", nu är det bra... Tränaren/instruktören tror att Iska kommer att vara en helt annan hund om 1 ½ år. Det brukade tydligen vara så med collies att de lugnar sig.

Fast jag gillar i och för sig att hon är så pigg och alert och nyfiken på allt. Det är hennes charm som jag såg första gången jag träffade henne.

Iska har fått spåra en del och hon tycker det är väldigt roligt. Hon märker på en gång när det är dags och jag tar på selen. Hon blir så "på hugget" att hon stressar upp sig och slarvar i spåret. Hon hittar alla pinnar men går upp med nosen för ofta och har för bråttom. Det tog jag upp på träningen sist och då kom vi fram till att jag skulle ta på selen lite då och då utan att det händer något. Så att Iska inte förknippar selen med spårning. Fast jag tror i och för sig att hon är klokare än så. Hon VET när det är spårdags :-) Jag har filmat en snutt och lagt på Facebook men jag vet inte hur jag ska göra för att du ska få se (om du inte finns där kanske?)... . Tror den blir för stor att skicka på mail. Jag ska lägga den på hemsidan när den är klar.