68. SONJA / Blondie (1:an) som bor i LULEÅ

Hallå, hålla!
Det är Sonja från norraste norr uppe i Luleå som anropar alla coolacolliesdiggare!
Jo, vi har björnar på gatorna här!)

Är en långbent, smal och stilig tjej, må ni tro:
Jag är 60 cm hög och väger 23 kg.
Jag gör som de tvåbenta modellerna, är sparsmakad med vad jag sätter i mig. Fast egentligen är det mängden jag äter som jag är väldigt noga med. Räknar kalorier, ni vet.
Men hittar jag nåt riktigt smarrigt ute så åker det ner utan att jag funderar nåt närmare över det. Carpe Diem. Den egenskapen lär jag ha gemensamt med mina syskon. Och min mamma, förstås.
Morgonpigg. Glad. Lättlärd. Busig.

Min kära husse Kalle skrivit och berättat lite mer om mig, som jag gärna delar med mig av. Eftersom han inte hittar igen sin kamera (studenter, ni vet...) så får ni nöja er med dessa bilder så länge. Det lär nog bli flera (när kameran dykt upp igen):












Hej

Då kan man ju fundera på vad man kan skriva om Sonja, eller snarare vars man skall börja. Nått som jag märkt och även till och från får anledning att beklaga mig över. Är att hon är en väldigt morgonpigg dam. Det är sällan jag kan sova
längre än till 6, oavsett om det är helg eller vardag. Det spelar inte heller någon roll ifall vi tar en långpromenad sent på kvällen, hennes inbyggda väckarklocka ringer ändå alltid några minuter före sex. Jag får trösta mig med att hon är fullt nöjd med att ta en kort promenad runt kvarteret och sedan inte har nått emot att sova några timmar till.

Inte heller är hon överdrivet matglad, godis i all ära men mat kan hon inte riktigt förstå behovet av. Det är nästan som om hon mer ser det som ett tillfälle att leka än nått annat, extra tydligt blir detta när vi sover över hos mina föräldrar och hon då får två andra hundar att äta frukost tillsammans med. Sonja, som ärter klart långsammast, börjar med att sprida ut sitt torrfoder på
golvet och har sedan fullt upp med att skällande vakta det för hundkamraterna, ett beteende som inte helt uppskattas av fortfarande sovande familjemedlemmar.

Utöver dessa två egenheter finns det dock inget ont att säga om den lilla damen. Ute är hon för det mesta lös och håller god uppsikt över sin husse. Vid de tillfällen man tror sig kunna lura henne genom att snabbt vika av och gömma sig bakom ett stort träd får alltid samma utgång. Endast några sekunder senare hoppar hon glatt fram och tycks undra vilka fler upptåg och lekar vi kan roa oss åt. Lek verkar vara det bästa belöningssystemet jag kan använda när vi är ute
och går och hon tar ofta ett eget initiativ till detta.

Extra roligt tycker hon att det blir när hon är tillsammans med bästa hundkamraten Sam, som är mina öräldrars jämngamla dalmatinervalp. Med Sam kan Sonja leka hur länge som helst, de omväxlande brottas, leker tafatt eller har dragkamp om någon pinne eller upphittat föremål. Hennes intresse för lekkamraten visade sig inte minst under valpskolan då Sonja mitt under pågående övning, tog upp en leksak och rusade tvärs över planen för att bjuda in Sam till den pågående leken. Men utöver detta lilla snedsteg uppförde hon sig exemplariskt under alla kurstillfällen, även om övningar i att passera andra människor med hund utan att få stanna och hälsa var besvärliga.

Sonja är mycket kontaktsökande och håller mycket noga uppsikt på vad husse håller på med när vi är ute. Det gör att det aldrig är några problem att ha henne lös när vi går i skogen. Vi brukar även ofta leka en kontaktlek som går ut på att jag tar Sonja på min ena sida och sedan går i sicksack, byter tempo och tvärstannar om vart annat. Sonja har blivit så bra på denna lek att hon numer kan följa mig som ett klistermärke efter benet, det är sällan hon tar mer än något steg innan hon upptäcker att jag bytt riktning eller stannat och snabbt söker sig till sidan igen. Sonja tycker att denna lek är så kul så att hon även tar egna initiativ till den och kan glatt springa fram till mig när vi är ute och går och ställer sig vid min sida och tittar uppfodrande upp på mig.
En annan lek eller aktivitet som Sonja finner mycket nöje i är att vi hittar på oväntade saker när vi är ute och går. Ifall husse springer ut i skogen och klättrar upp på en stor sten blir hon överlycklig och springer glatt efter och bestiger samma sten.

Vänliga och varma hälsningar
Kalle